chamoto.se

Nu var det inte fest och lekar jag tänkte på när jag satte rubriken, även om nog en och annan gör den associationen. Jag började mer tänka på vad helgens besked från USA:s finansminister, Henry Paulsson, kan komma att innebära för USA som land och dess aktieägare. Jag har lyckats komma fram till i alla fall några slutsatser, inte minst med hjälp utav lite artiklar.

I Affärsvärldens artikel “Jag hade inget val” konstaterar Henry Paulson att han just inte hade något val. Nu kan jag inte helt och hållet prata för det amerikanska bankväsendet men, i Sverige är Riksbanken, RB, en garant för att banker inte går i konkurs. Detta är viktigt då en bankkonkurs skulle leda till förödande konsekvenser. Interbanklån (lån mellan banker, ofta på mycket kort tid) kan fås även från RB även om det brukar vara sista orten att fråga då man lånar ut till en hög ränta i jämförelse med “marknadsbankernas” räntor.

Jag vågar utan vidare påstå att amerikanska systemet i alla fall i grova drag påminner om det Svenska. Nu har man också, om vi ska dra fler paralleller med Sverige, fått problem med Freddie Mac och Fannie Mae, se gårdagens inlägg. Detta är att jämföra med om SBAB skulle gå i konkurs i Sverige.

Men, vad kommer hända nu då? På dagens industri kan vi läsa följande tråkiga (för aktieägarnas del) nyheter

När Freddie Mac-aktien började handlas på Frankfurtbörsen på måndagsförmiddagen raderades 51 procent av aktiens värde ut jämfört med kursen i fredags.

Aktieägarna, som får ta den första stora smällen när staten går in som majoritetsägare i de båda krisdrabbade bolåneinstituten, hamnar dessutom längst ned på listan över fordringsägare vid eventuell konkurs.

Så alltså inte nog med att man har fått en kurs som gör aktierna lika mycket som papperet det är tryckta på (nej aktier är sällan utgivna i form av papper idag, men liknelsen är talande), aktieägarna hamnar dessutom längst ned på fordringsägarlistan. Man kan alltså dra slutsatsen att de som idag har aktier i ett av dessa två bolag så gott som kan räkna sina pengar som förlorade.

Man ska dock inte tro att denna sub-prime kris nu är löst och att det blev så pass “billigt” som att det endast är aktieägarna som betalar företagen ur krisen.

Prislappen beror på hur de båda bolåneinstituten utvecklas under statlig kontroll. Enligt beräkningar från i juli kan det i slutändan handla om en nota på 25 miljarder dollar för amerikanska skattebetalare.

Men det finns potential till betydligt större belopp.

Detta gör ju alltså att aktieägarna kommer få betala dubbelt upp för denna kris. Dels genom de förluster man gör genom papperen men också i form av skattebetalare.

Jag tänker inte raljera över USA:s kontrollmekanismer och regelverk, men man kan ju ändå fundera på om de överhuvudtaget har hört talas om bankkrisen i Sverige 1990 – 1994 där staten fick gå in i bankvärlden med mångmiljardbelopp för att se till att den skulle hålla sig över vattenytan.

Nu när vi så gott som ser en repris i väst får vi väl hoppas att de ändå lär sig något och ser till att motsvarande aldrig mer uppstår inom deras gränser.

Nu har även Estland visat på papperet att de är inne i en recession, detta är andra landet i Europa att påvisa detta, först ut i den (förmodligen) växande skaran av länder att kvala in i recession var Danmark. Detta är ett tillstånd då ekonomin under en viss tid har en minskande bruttonationalprodukt, BNP, istället för en växande vilket ju givetvis är normaltillståndet för en ekonomi.

På privataaffärer.se kunde vi idag läsa en kort notis om detta, bland annat säger man i artikeln att:

– Det kommer att vara negativa siffror även under tredje och fjärde kvartalet. Ja, vi är inne i en recession, säger SEB-ekonomen Ruta Eire om den estländska ekonomin.

Estland är en av de största ekonomierna i central europa vilket ju givetvis ger lite mer tyngd åt detta faktum. Vidare är både SEB och Swedbank mycket aktiva i baltikum vilket i förlängningen kommer visa på vissa ansträngningar på moderbolagen här i Sverige.

Men i stort kan inte detta anses som något extremt i sig. Bankkrisen är den största bankkrisen vi sett på mycket länge. Men just baltikum länderna har några mycket bra år bakom sig och en avkylning är bara ett friskhetstecken. Men, man skall självklart vara försiktig med placeringar i t.ex. fonder baserade i dessa länder under en tid frammåt. Ett tips är att se till att ha en liten vikt av dessa i portföljen, då blir man så gott som okänslig för stora sväningar på dessa marknader.

Ja, för att följa upp gårdagens två poster om huruvida marknaden faktiskt är på väg att rätta upp sig eller inte, Nu accelererar vi! och Dags för eftertanke?, tänkte jag ta upp ytterliggare några ord om marknaden.

Nyligen trillade nyhetsbrevet från DK fonder in i min mail, Björn Davegårdh och Anders Kjäll skriver om hur marknaden sysslar med “självplågeri” vilket nog är det bästa ord jag hittills fått på det agerande marknaden pysslar med. Man skriver

På ett år har kurserna sjunkit med 27 procent på Stockholmsbörsen. Amerikanska aktier har bara sjunkit med hälften. Mot bakgrund av att det är i USA de stora problemen finns känns jämförelsen lite märklig. Finns det ett inslag av självplågeri på Stockholmsbörsen? Det ena företaget efter det andra levererar, efter omständigheterna, riktigt bra rapporter. I USA svarar banksektorn, med rätta, för en stor del av den totala kursnedgången. I Sverige har bankaktierna också säckat ihop. Men i de svenska bankrapporterna syns bara ett och annat dammkorn; kreditförlusterna ligger på en låg nivå samtidigt som importerade effekter från dåliga ”paketerade”bostadslån är obefintliga.

Detta är mycket underligt, Svenska börsen reagerar betydligt starkare än den borde då ju faktiskt företagen levererar. Konkurserna har ökat något, men jag har inte hittills hört om något noterat bolag (utöver Scanmining) som gått i konkurs på mycket länge, de flesta levererar ju, vilket inte Scanmining gjorde. Varför går värderingarna ned så hutlöst mycket?

Nej, för att citera mig själv

På lite längre sikt är det dock som att gräva i en skål med guld nu.

Att inte gå in på marknaden nu är som att låta vinsterna försvinna, som att elda pengar över en brasa. DK fonder skriver att

I stort sett är fonden fortfarande fullinvesterad i aktier.

Se till att följa Sveriges främste aktieexpert och investera, inte vill man väl gå miste om att vara med från botten upp till toppen?

Jag är starkt optimistisk till marknaden nu och jag tror verkligen på att vi kommer börja åka uppåt sakta men säkert, men, visst finns det många moln som oroar innan vi kan ropa hej igen.

Vad är orsaken till att börserna stiger trots den sura konjunkturen? Oljepriset, i alla fall enligt Johan Schück. Han skriver i en krönika på DN Ekonomi att “Börsen stiger trots svagare konjunktur” och att detta snabbt kan ändras om oljepriset skulle börja åka uppåt igen.

Ett annat orosmoln är bankkriserna, inte minst den i USA. Sub-prime kaoset är nog långt ifrån över. Det var bara någon vecka sedan vi såg senaste rubrikerna.

Så vad ska man tro då? Jo, man bör satsa, utan att satsa kan man heller aldrig vinna. Satsar man dessutom på rätt bolag, det vill säga bolag som har en väl grundad affärsidé och faktiskt tjänar pengar så har man sitt på det torra. Man ska dock ha i åtanke att det faktiskt kan vara stor risk för i alla fall något år framöver.