chamoto.se

Tanken slog mig när jag satt på tunnelbanan, när blir man egentligen Stockholmare? Är det när man får sitt 08 nummer? Är det när man springer i rulltrapporna? Är det när man blir irriterad på den som går mycket långsammare framför en? Eller är det när man läser metro på tunnelbanan?

Jag kom inte fram till något men tankarna slog runt och funderingarna var många. Vad jag kom fram till var att jag har ett 08 nummer, jag springer i rulltrapporna, jag blir irriterad när de framför mig går långsamt och jag läser metro på “tuben”. Alltså är jag Stockholmare, eller? Ja, jag bor ju i Stockholm, men, jag har ju fortfarande hjärtat kvar i de mörka skogarna.

Men nej, jag tror inte jag kallar mig stockholmare än faktiskt, men å andra sidan skrev jag ju tuben här över och det är ju väldigt mycket stockholm, – djup suck – jag kommer inte fram till något vettigt egentligen så jag låter nog det vara osagt, huruvida jag är stockholmare eller inte. Men jag skulle tro att om man frågar en riktig stockholmare, en inföding, så är jag inget annat än en utböling ändå.

Ytterligare en restaurang har fått ett besök och ett glädjande sådant. Hotell Kung Carl på Stureplan i Stockholm har helt klart mycket att erbjuda om du är ute efter lunch i Stockholms finare kvarter.

Efter att ha beställt lammfärsbiffar, rödvinssås och mos till detta (vilket inte stod på menyn och var något överraskande att man blev serverad) blev jag trevligt överraskad. Man fick in en lagom mängd mat, ganska gott om sallad och faktiskt mycket kött, vilket man ju annars gärna sparar in på. En mycket god lunch till ett rimligt pris, med tanke på Hotellets läge.

Då vi i sällskapet hade med oss en trevlig kille som hade varit där vid något tidigare tillfälle guidade han upp oss till takterrassen vilken verkligen gjorde skäl för sitt namn. Att sitta högt beläget på ett hus beläget på Birger Jarlsgatan, mycket finare vy kan man inte få över Stockholm, är bara det värt en hel del.

Atmosfären ska hotellet ha fina ord för, man kände sig välkomnad, trevligt bemött och fick snabb service. Dessutom var maten god vilket ju helt klart förbättrade det hela. Som lunch restaurang får de höga poäng, 4 utav 5, men, det finns en detalj som nog ändå gör att betyget dras ned något. Hade man erbjudit en salladsbuffé där man hade kunnat ta sallad på egen hand innan maten serverades hade man än mindre tänkt på den tid det tog att servera oss, även om det inte var lång tid. Så, det samlade betyget, allt som allt blir nog 3,5 av 5 möjliga.

Helt klart värt ett besök!

Restauranger i Stockholm finns det ju inte direkt dåligt med, men man blir ofta uttråkad av ett besök istället för gladd utav det, som ju ändå borde vara krögarens vilja med din upplevelse.

För inte så längesedan besökte jag Fem Små Hus i Gamla stan i Stockholm och fick en ganska gemytlig förstakänsla utav stället. För det första var jag i Gamla Stan, stämningen i sig själv gör att man känner sig välkommen, sedan den genuina känslan som dyker upp när man ser det gamla mörka träet som lokalen är inredd med så smyger sig tankarna iväg i tiden, man har lyckats skapa en atmosfär som är svår att sätta ord på. Fem Små Hus levererar mer än de lovar, snacka om att de tagit konceptet helhetsupplevelse på allvar!

Det börjar med att man vid ingången till restauranten blir uppmött utav kyparen som visar en till rätt bord, bara kyparens bokningsbok fick mig att le, en välanvänd bok med en pärm i läder – helhetsintryck.

När vi satt oss ned dyker en äldre kvinna upp, vår servitris för kvällen, en dam som bryter svagt på Finska och ser ganska brysk ut, vilket dock visar sig mer än fel ganska snart. Denna äldre dams subtila humor, en humor man nästan kan ta på, sätter genast guldkant på vår afton. Efter att vi gått direkt på huvudrätten och till det beställt in en flaska av ett ganska ordinärt vin från Australien märker man vart man är. Maten smälter i munnen som en bit is smälter i solen – det är helt enkelt makalöst gott. Servitrisens mycket korrekta, humorösa och trevliga bemötande gör att man drar på smilbanden ofta. Efter en mycket god huvudrätt och tillhörande efterätt och flera timmar i en miljö som tyvärr är något för trång och dessutom högljudd då det är ganska öppna lokaler bitvis så får man in notan. Att äta för 700 kr per person är väl egentligen ingenting att ens lyfta på ögonbrynen för, men när man tänkt äta för lite mindre blir man lite förvånad. Men, efter den upplevelsen Fem Små Hus bjöd på var det värt var enda krona – jag hoppas dricksen i alla fall var ganska okej.

Ja, ska man betygsätta Fem Små Hus får de 4 kr av 5 möjliga, har du inte varit där och ätit är det dags att ändra på det. Gå dit!