chamoto.se

De Svarta Fåren fick idag ett besök. En restaurang som är belägen vid stortorget i Gamla Stan, Stockholm. Man möts direkt av en något trång men ganska gemytlig stämning när man kommer in där. Med sina ruggade väggar (medvetet nedslipad betong som är spartanskt färgsatt), spartanska inredning och varma miljö känner man sig välkomnad. Den väl fungerande servicen gör att helhetsintrycket höjs.

Man verkar ha lagt ned tid på menyn som inte är allt för lång, den innehåller lagom många rätter för att jag ganska snabbt skulle kunna bestämma mig för en rätt men ändå känna att jag hade en bred valfrihet, det man dock måste förändra är det helt absurt dyra förrätterna. Det finns en(!) förrätt under 100 kr, den kostar 95 kr. Jag är då inte finkänslig för priser, se min recension av Fem Små Hus, och jag betalar gladeligen pengar för god mat men en vanlig restaurang kan inte sälja på mig en förrätt för mer än 100 kr och tro att jag ska köpa den. Kanske att just Fem Små Hus hade lyckats med detta konststycke, men då ska det också vara just en restaurang i det övre skiktet, och De Svarta Fåren är en fin restaurang, men den har inget att erbjuda som ingen annan restaurang har – alltså är man helt ute och cyklar vid den här prissättningen.

Annars ska den lilla detaljen nämnas som gjorde mig glad och det var doften av eldat trä (antar att det kom från antingen en öppen spis eller en vedeldad ugn) som man kände svagt, detta flyttade ut mina tankar till skogen och friluftsliv. Så, positiva associationer, god mat och en fin atmosfär drar upp helthetsintrycket, de totalt överprisade förrätterna drar ned betyget en hel del liksom de något obekväma (men fina) stolarna. Så, De Svarta Fåren får 3 av 5 möjliga poäng.

En restaurang skall erbjuda en helhetskänsla, man ska finna ro, lugn och harmoni när man slår sig ned för att tillsammans äta det man förhoppningsvis länge väntat på.

Få restauranger erbjuder detta lugn och tyvärr måste jag nog säga att Mälarpaviljongen inte lever upp till dessa kriterier, men, jag måste ändå säga att just Mälarpaviljongen är värt ett besök utan tvekan. Precis invid vattnet och bitvis på vattnet har man sittmöjligheter och det finns gott om dem, så sittplats var inget större problem att få när man kom dit en vardagkväll spontant. Tyvärr har jag inga bilder då min kamera spontandog nyligen och de bilder som tagits gick förlorade.

Mälarpaviljongen har ingen mastodontmeny men det är ändå en väl avvägd meny man erbjuder med rätter för de flesta. Att menyn är ganska kort gör också sitt till att det går fort att få sin mat, man är inte överambitiös vilket många restauranger lider utav.

Jag bestämde mig för något enkelt men förhoppningsvis gott och beställde in BBQgrillad hamburgare med bacon, saltgurka, coleslaw och rotfruktschips. Maten kom in snabbt och smakade väl vilket är ett gott betyg, det sämre betyget kommer till det estetiska där man inte hade lagt ned sig speciellt mycket på upplägget, det var visserligen stilrent upplagt men inte speciellt eggande för ögat. Enkelheten i sig bestod av en burgare, en saltgurka samt ett glas med chipsen, enkelt men som sagt inte så uppfinningsrikt.

Efter att ha inmundigat maten tog jag mig ett samtal med en trevlig servitör som verkade lite tankspridd, men han ska ha credz för att han erkände det och kunde skämta om det, inga misstag gjordes ju trots allt. Han tyckte valet av mat var bra men ändå lite tveksam till rotfruktschipsen som mestadels bestod av potatis vilket var tråkigt. Man hade blandat i lite mer, bland annat rödbeta vilket var gott, men det såg i ärlighetens namn mer läskande ut på menyn än i verkligheten.

Så plus får Mälarpaviljongen för gott bemötande, mycket fint läge och snabbt kök. Minusen utgår för att man kunde ha haft en lite mer rogivande atmosfär om än att det var lummigt och mysigt precis invid vattnet.

Restauranger i Stockholm finns det ju inte direkt dåligt med, men man blir ofta uttråkad av ett besök istället för gladd utav det, som ju ändå borde vara krögarens vilja med din upplevelse.

För inte så längesedan besökte jag Fem Små Hus i Gamla stan i Stockholm och fick en ganska gemytlig förstakänsla utav stället. För det första var jag i Gamla Stan, stämningen i sig själv gör att man känner sig välkommen, sedan den genuina känslan som dyker upp när man ser det gamla mörka träet som lokalen är inredd med så smyger sig tankarna iväg i tiden, man har lyckats skapa en atmosfär som är svår att sätta ord på. Fem Små Hus levererar mer än de lovar, snacka om att de tagit konceptet helhetsupplevelse på allvar!

Det börjar med att man vid ingången till restauranten blir uppmött utav kyparen som visar en till rätt bord, bara kyparens bokningsbok fick mig att le, en välanvänd bok med en pärm i läder – helhetsintryck.

När vi satt oss ned dyker en äldre kvinna upp, vår servitris för kvällen, en dam som bryter svagt på Finska och ser ganska brysk ut, vilket dock visar sig mer än fel ganska snart. Denna äldre dams subtila humor, en humor man nästan kan ta på, sätter genast guldkant på vår afton. Efter att vi gått direkt på huvudrätten och till det beställt in en flaska av ett ganska ordinärt vin från Australien märker man vart man är. Maten smälter i munnen som en bit is smälter i solen – det är helt enkelt makalöst gott. Servitrisens mycket korrekta, humorösa och trevliga bemötande gör att man drar på smilbanden ofta. Efter en mycket god huvudrätt och tillhörande efterätt och flera timmar i en miljö som tyvärr är något för trång och dessutom högljudd då det är ganska öppna lokaler bitvis så får man in notan. Att äta för 700 kr per person är väl egentligen ingenting att ens lyfta på ögonbrynen för, men när man tänkt äta för lite mindre blir man lite förvånad. Men, efter den upplevelsen Fem Små Hus bjöd på var det värt var enda krona – jag hoppas dricksen i alla fall var ganska okej.

Ja, ska man betygsätta Fem Små Hus får de 4 kr av 5 möjliga, har du inte varit där och ätit är det dags att ändra på det. Gå dit!

Ja, lite kommentarer om restauranger hör faktiskt alldeles perfekt till en blog om ekonomi. Denna afton tillbringade jag tillsammans med ett glatt gäng kompisar på Mongolian BarbeQue i Centrala Stockholm. En ganska enkel restaurang men ändå fin stämning och en inredning värd en restaurang i “normalklassen”. Maten skall de ha ett medelbetyg för då den var helt ok. Det var det typiska upplägget där du köper bufén och sedan går och tar dig mat själv för att sedan få den stekt medans du väntar. Råvaror av bra kvalitet och ett hyffsat sortiment skulle kunna ha gjort aftonen till en trevlig sådan. Tyvärr fanns ett irritationsmoment utan dess like, kocken som stod för att steka/fräsa maten läxade upp oss samtliga! Endera hade man lagt maten på fel tallrik, tagit fel råvaror eller gjort något annat som inte passade.

Jag tog vid ett tillfälle utav en råvara som tydligen inte var tänkt att ligga på en tallrik för fräsning, detta fick jag veta med besked och inte nog med det, han var mycket tydlig med att gestikulera och visa att det faktiskt stack ordentligt i hans ögon när han började steka maten, Underligt nog slutade det sticka fort under den gigantiska fläkten de hade likväl som han inte såg det minsta irriterad ut i ögonen, så jag undrar jag, vart låg problemet?

Då uppenbarligen alla blev uppläxade utav denne herre skulle jag inte rekommendera någon att gå dit, för matens skull så absolut, jag gillar starkt denna typ av mat, men bemötandet var under all kritik.

Så, Mongolian BarbeQue på Vasagatan i Stockholm får 2 poäng utav 5 möjliga – lär er vara kundvänliga!