chamoto.se

Idag kan vi läsa i en undersökning av DN att privatdrivna sjukhus är vinstdrivande och att dessa vinster slussas ur landet för att sättas in i så kallade “skatteparadis”. Lars Ohly kallar detta i samma tidning för rofferi och Göran Hägglund kontrar med att säga att det är ett bevis för att det går att effektivisera den offentligt ägda sjukvården och Hägglund har en mycket viktig poäng där.

Hägglund pekar på en viktig aspekt i det system vi har idag. Offentligt ägda institutioner brukar uppseendeväckande ofta “slösa” med de medel man har tillhanda, detta bevisas utav att både friskolor och privatdrivna sjukhus idag går med vinst – vilket är naturligt, kommersiellt drivna institutioner skall generera vinst, annars kommer det inte finnas något intresse i att driva dessa.

Det djupare rotade problemet, att offentliga instanser slösar med medel tror jag är svårt att komma från. Staten är sällan eller aldrig en bra entreprenör.

Av dessa slutsatser kan man dra en enda korrekt slutsats, all offentlig verksamhet som ämnar att på något sätt sälja tjänster eller produkter till kunder, brukare, klienter eller vad man vill kalla dem borde upphandlas. Beakta följande räkneexempel:

Stockholms läns landsting driver ett sjukhus för 1 miljard kronor om året och entreprenör A kommer och säger, jag kan driva samma verksamhet som ni gör men 10% billigare och samtidigt få en avkastning årligen om 2,5% vad är då lämpligast?

1. Att säga nej och låta landstinget fortsätta driva en verksamhet som kostar dem 1 miljard kronor extra under en 10 års period

2. Att säga bra, vi köper tjänsten för 900 miljoner kronor årligen och sparar in 1 miljard kronor per 10 årsperiod

Problemet är enkelt helt plötsligt, upphandla all denna verksamhet då den går att få billigare från privata sektorn än från den offentliga, det finns ju ändå inget egenintresse  i att det offentliga driver denna verksamhet så länge det offentliga erbjuder tjänsterna.

Under kristdekomkraternas Riksting, dess högsta beslutande organ, håller man nu på att diskutera euron eller inte. Tittar vi på lite ekonomiska fakta som Lars Jonung och Fredrik Sjöholm diskuterar i sin artikel om hur en optimal valutaunion ser ut för Sverige och unionen EMU är det långt från en optimal valutaunion. Man inleder artikeln med att säga:

Teorin för optimala valutaområden är den grundläggande ramen för nationalekonomernas analys av för- och nackdelar med ett medlemskap i en valutaunion. I forskningen kring EMU intar den en central plats. Denna teori används här för att kartlägga det lämpliga eller ’’optimala’’ valutaområdet för Sverige. Granskningen visar att detta geografiska område i första hand bör omfatta Finland, möjligen också Norge och Danmark. Utanför Norden är det svårt att finna kandidater för ett ’’optimalt’’ valutaområde med Sverige som medlem.

Att i detta fall då gå med i en valutaunion som sträcker sig över hela Europa (så gott som) är inte optimalt. Följderna vi kommer få se är en penningpolitik som styrs av Europeiska Centralbanken och alltså inte är anpassad till Svenska förhållanden. Då är det logiskt för “kollektivets bästa” att inte se till den lilla ekonomin Sverige vid ränteförändringar utan att istället titta på de större ekonomierna Tyskland, Italien och Frankrike som idag ingår i unionen. Dessa länder har en annan företagskultur än Sverige och således andra behov och förutsättningar för sin penningpolitik. Detta leder alltså till att vi ger bort ett av våra idag två starka verktyg för att sköta vår ekonomi vilket inte kan anses rationellt.

Vad tror man att man ska uppnå med ett samarbete? Ja, argumenten är många. Allt från argument som att “det blir lättare att röra sig över gränserna” vilket är ren och skär goja. Jag har växlat pengar inför en utlandsresa, annars har jag tagit ut kontanter på plats och aldrig varken fått ett påslag från min bank för detta (växelkursskillnaden mellan banken och t.ex. Forex är marginell) och heller aldrig haft något problem med det (beror givetvis på vilket land man reser till men vi pratar ändock bara Europa för tillfället och i detta område fungerar det exceptionellt bra).  Så det argumentet är inget som håller.

Andra argument som att det till exempel skulle underlätta för företag är ju något starkare, men detta faller ganska platt när vi tar upp SEPA, Single Euro Payments Area, där det idag är fullt möjligt för så gott som alla Europeiska länder att betala och få betalt i Euro (se t.ex. Nordea Corporate Service SEPA).

Så, vad skulle vi tjäna?  Jag skulle vilja påstå motsatsen, att vi kommer förlora på ett samarbete, och vill påstå att  följande artikel säger ganska mycket

Germany’s finance minister has admitted for the first time that the introduction of euro notes and coins almost five months ago has led to significant price rises across the country and left consumers feeling they are carrying the burden of the transition to the new currency.

Vidare fortsätter man i artikeln

Hans Eichel said that the cost of the changeover from marks to euros had been more expensive for the consumer than the government had expected, particularly in the areas of food and the service industries.

Så, för mig är det en gåta varför man vill inför Euron, vad tror man sig tjäna på detta?

Dagens opinion tror jag baseras på att kronan har åkt hiss och nu nått bottenvnåningen. Man tror sig komma tillrätta med dessa sväningar, volatiliteten, genom att byta valuta. Men som SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist sa när jag träffade honom och tog upp frågan euro:

Att byta valuta kommer inte lösa någonting, det ändrar (nästan) bara namnet på den valuta man handhar

Citatet är givetvis en förenkling , men, det spelar ingen roll vilken valuta man har, volatiliteten kommer finnas där oavsett. Dagens svaga krona är en effekt av baltikumkrisen och kommer sig av att Sverige har otroligt stora summor pengar utlånade i baltikum. Euron hade också tagit stora skada om det hade varit så att vi hade varit med i samarbetet redan idag och krisen hade uppstått i en integrerad ekonomi där Sverige hade varit med i samarbetet. Vilket alltså hade lett till att krisen hade dragit ned eurons värde istället för kronans.

Så, jag skulle vilja veta ja-sidans argument för varför vi ska gå med. Vad är det som kommer bli så otroligt mycket bättre i och med att vi går med i sista steget av samarbetet och inför en ny valuta?