chamoto.se

Så var det dags då, Lars Ohly har talat på Almedalsveckan och på svt.se är rubriken “V vill ha mer staligt ägande i banker“. Lars Olyckan Ohly vill att staten skall utöka sitt inflytande i Nordea samt att man skall utöka SBAB:s verksamhet till att även inkludera bankverksamhet i större grad än idag. Vänsterpartiet talar om kapitalismens kris och att statligt ägande skall vara bra för att förhindra framtida bankkriser och problem.

Lars Ohly, låt mig avslöja en sak för dig, att öka det statliga inflytandet i banker för att motverka finanskriser och problem på den marknaden är precis lika effektivt som att utöka det statliga inflytandet i SMHI för att motverka fler naturkatastofer. Jag är ledsen om jag just gjorde dig förvånad men sån är verkligheten.

Så, nu när vi rätat ut lite frågetecken kan vi ju toppa med ett citat från den vise moderaten Gunnar Axén som säger

Det de föreslår är ju gammal traditionell vänsterpartistisk eller kommunistisk politik, det vill säga förstatligande av banker, mera planekonomi på bostadsmarknaden osv. Man visar att man inte har lärt sig någonting av historien vilket är förvånansvärt, att man inte har någon som helst förmåga att förnya sig inom vänstern.

Som tur är får Axén medhåll från både miljöpartistiskt håll likväl som från socialdemokratiskt håll vilket vi får tacka så mycket för.

Miljöpartisten Mikaela Vatersson säger att när man går in med statligt ägande i en bank skall det vara kortsiktigt för att rädda situationen men inte för att ha ett långsiktigt ägande, precis som alliansen har gjort idag.

Så, låt nu inte kommunisterna slösa skattemedel på att gå in i mer företag för att pilla runt på marknaden. Låt marknaden sköta sig själv och se till att rätt förutsättningar och regelverk finns för att marknaden skall fungera bra. Politiker är inte företagare och skall då heller inte hålla på med företagande, så enkelt är det.

Nu kommer det snart en ny våg av finanskris som denna gång kan tänkas börja på vår hemmaplan delvis. HA! Det är ju pessimistbloggaren som skriver så här kommer ytterligare en domedagsprofetia.

Om några veckor tror Pekka Kääntä, makrobloggare på Veckans Affärer (Japanska Katastrofsiffror), att Lettland kommer få ett uppror likt det på Island nyligen där regeringen avsattes pga. missnöje om hur de skött landet och dess ekonomi. Jag tror han har helt rätt, det kommer gå åt helvete.

SEB och Swedbank har stora engagemang i Östländerna och jag kan säga att det syns när man är där! Estland var väl först ut med recession om jag inte minns fel när finanskrisen började och nu kommer snart Lettland och hakar på. SEB och Swedbank som redan tagit storstryk kommer få skriva ned sina tillgångar ytterligare, senast igår läste jag att Swedbank hade fått skriva ned sina tillgångar nånstans i
östeuropa med 1,4 miljarder kr, härligt om det kommer mer, inte minst då Swedbank nyss haft en nyemmisson som de andra bankerna (förutom SHB).

Detta kommer skaka Lettland mest av självklara fall, men även Sverige kommer gunga till ordentligt. Sedan kan det komma få effekter på andra länder, Sverige är ju ändå en ganska stor aktör på den finansiella marknaden.

Vidare så varslades 2.964 personer om uppsägning förra veckan enligt preliminär statistik från Arbetsförmedlingen.

Vad säger ni, ska vi inte kollektivt skriva på Letternas upprop till Svenska staten där mer än 12 000 personer i skrivande stund vädjar till Sverige att vi ska ockupera Lettland för att de ska få en vettig ekonomisk situation? Appeal to Sweden Petition to Government of Sweden (jag har redan skrivit på, men det är en hemlis, berätta det inte för någon!)

Men vaffan, jag åkte (vit) Taxi gratis igår och nej, jag gjorde inte en springnota, chauffören ville inte ha betalt (och nej, det handlade inte om något suspekt alls, han var bara ovanligt sjysst).

Vid de svåra ekonomiska perioderna som varit efter industrialismens intåg har man på olika sätt försökt motverka dessa. Man talar om att ha en stabiliserande räntepolitik (tillämpligt i de ekonomier som har en fristående Riksbank). Vad vi dock ser är att vi ofta i ekonomiska situationer hamnar i negativa spiraler och vad gäller räntan är detta ett lysande men mycket skräckinjagande exempel. Här om dagen, 11/2, sänkte Riksbanksdirektionen räntan till otroligt låga 1% (läs bland annat DI.se Räntor och valutor: Riksbanksbesked sänkte räntor och krona). Detta fenomen är helt klart ett problem, eller åtminstone början på ett problem. Så låg har räntan aldrig varit i Sverige tidigare och det får konsekvenser som vida överstiger vad man i första ögonkastet kan tro är positivt. Problemet uppstår då man tittar på vad som hänt i långa loppet, vid varje “finanskris” har man sänkt räntan kraftigt, dock lite mer för varje kris som uppstått. Riksbanken har aviserat att räntan kan komma att sänkas ytterligare under 2009 vilket förmodligen, min personliga uppfattning, skulle göra att vi ser en botten vid 0,75%. Nästa kris som kommer att komma runt 2016 (plus/minus ca ett år) måste motas med ytterligare räntesänkningar. Då kanske man måste sänka räntan ända ned till 0,5% och vad händer sedan? När vi kommer ned till 0% vilket man gjort för vissa räntor i USA då tar det stopp, för det är ju inte speciellt troligt att Riksbanken kommer betala banker för att bankerna skall låna pengar.

En av många orsaker till att denna problematik uppstår är att låntagare som lånar nu inte har en mariginal för en ränta som ligger upp till 300% högre än när de tog lånet. Lek med tanken att ett företag lånar 1 miljard kronor. Vid 1% årlig ränta är ränteutgiften 10 miljoner kronor. Ökar räntan så otroligt mycket som 300% så är vi uppe i 4%-enheter. Det vill säga att räntekostnaden helt plötsligt blir 30 miljoner kronor årligen och företagets marginal kommer effektivt att ätas upp av de ökande räntekostnaderna. Detta gör att låntagaren kommer bli tvungen att kompenseras genom en ännu lägre ränta i lågkonjunkturen för att kunna hålla sig flytande. Alltså är det givet att de som gör ränteprognoser och kalkyler hos låntagare är för optimistiska vilket leder till katastrofer.

Detta scenario hjälps ju heller inte utav att kreditmarknaden så gott som fryst idag. Ingen är villig att stå för den risk det är att låna ut pengar till någon annan, den aktören kan ju gå under i morgon.

Så, det vi har sett under 2008 och kommer se under 2009 är något av det värsta i ekonomiska kriser någonsin. Det är bara att hoppas att vi slipper se en arbetslöshet om 25% igen, det är nog en av mycket få faktorer som för tillfället skiljler denna kris från depressionen på 1930-talet.

Sedan det sist var någon aktivitet på denna blog har det hänt mycket. Vi har sett Lehman Brothers, en av de största finansieringsinstituten slås i spillror. Vi har fått se ett institut med många års historia, närmare bestämt 158 års historia gå under. Gamle Henry Lehman, från Rimpar i Kungadömet Bavaria vänder sig nog i graven när han ser hur hans och broderns livsverk störtat och inte kunnat räddas.

Hur får detta verkningar i resten av världen? Ja, vad vi ser nu kan vara första kortet i ett korthus som rasat, har vi otur nu går det fort utför, även om den risken bör anses vara liten. På di.se skriver man “Swedbank har miljarder hos Lehman“. Man anser dock att säkerheten i att få tillbaka pengarna är mycket stor och ser således ingen orsak till att skriva ned sina tillgångar.

Samtidigt som denna soppa kokar har Barclays gått ut och sagt att man eventuellt kommer göra en kovändning för att försöka rädda delar utav Lehman. Det lär vara mellan 8-10 000 personer som Brittiska Barclays är intresserade av att ta över enligt Affärsvärlden.

Bara för att krydda den soppa som redan smakar surare än surt och är det ruggigaste av moln vi sett på länge så har det även kommit ut att försäkringsbolaget AIG har stora problem och fått sänkt kreditvärdighet vilket kan komma att riskera deras möjligheter att få tillskjutet kapital för att hålla sig över ytan.

Tar man sig en titt på di.se idag ser man negativismen flöda. Spännande att se hur länge krisen varar, när vi kommer se de riktiga tecknen på en vändning och vad som då kommer, jag är på helspänn!

Nu var det inte fest och lekar jag tänkte på när jag satte rubriken, även om nog en och annan gör den associationen. Jag började mer tänka på vad helgens besked från USA:s finansminister, Henry Paulsson, kan komma att innebära för USA som land och dess aktieägare. Jag har lyckats komma fram till i alla fall några slutsatser, inte minst med hjälp utav lite artiklar.

I Affärsvärldens artikel “Jag hade inget val” konstaterar Henry Paulson att han just inte hade något val. Nu kan jag inte helt och hållet prata för det amerikanska bankväsendet men, i Sverige är Riksbanken, RB, en garant för att banker inte går i konkurs. Detta är viktigt då en bankkonkurs skulle leda till förödande konsekvenser. Interbanklån (lån mellan banker, ofta på mycket kort tid) kan fås även från RB även om det brukar vara sista orten att fråga då man lånar ut till en hög ränta i jämförelse med “marknadsbankernas” räntor.

Jag vågar utan vidare påstå att amerikanska systemet i alla fall i grova drag påminner om det Svenska. Nu har man också, om vi ska dra fler paralleller med Sverige, fått problem med Freddie Mac och Fannie Mae, se gårdagens inlägg. Detta är att jämföra med om SBAB skulle gå i konkurs i Sverige.

Men, vad kommer hända nu då? På dagens industri kan vi läsa följande tråkiga (för aktieägarnas del) nyheter

När Freddie Mac-aktien började handlas på Frankfurtbörsen på måndagsförmiddagen raderades 51 procent av aktiens värde ut jämfört med kursen i fredags.

Aktieägarna, som får ta den första stora smällen när staten går in som majoritetsägare i de båda krisdrabbade bolåneinstituten, hamnar dessutom längst ned på listan över fordringsägare vid eventuell konkurs.

Så alltså inte nog med att man har fått en kurs som gör aktierna lika mycket som papperet det är tryckta på (nej aktier är sällan utgivna i form av papper idag, men liknelsen är talande), aktieägarna hamnar dessutom längst ned på fordringsägarlistan. Man kan alltså dra slutsatsen att de som idag har aktier i ett av dessa två bolag så gott som kan räkna sina pengar som förlorade.

Man ska dock inte tro att denna sub-prime kris nu är löst och att det blev så pass “billigt” som att det endast är aktieägarna som betalar företagen ur krisen.

Prislappen beror på hur de båda bolåneinstituten utvecklas under statlig kontroll. Enligt beräkningar från i juli kan det i slutändan handla om en nota på 25 miljarder dollar för amerikanska skattebetalare.

Men det finns potential till betydligt större belopp.

Detta gör ju alltså att aktieägarna kommer få betala dubbelt upp för denna kris. Dels genom de förluster man gör genom papperen men också i form av skattebetalare.

Jag tänker inte raljera över USA:s kontrollmekanismer och regelverk, men man kan ju ändå fundera på om de överhuvudtaget har hört talas om bankkrisen i Sverige 1990 – 1994 där staten fick gå in i bankvärlden med mångmiljardbelopp för att se till att den skulle hålla sig över vattenytan.

Nu när vi så gott som ser en repris i väst får vi väl hoppas att de ändå lär sig något och ser till att motsvarande aldrig mer uppstår inom deras gränser.