chamoto.se

Jippiiiee! Största börsfesten sedan 1998. Folk skriker och hoppar av glädje men här och nu tänker jag totalt såga dina förhoppningar om att vi sett börsen vända och att världsekonomins alla problem är lösta. För vad är det vi har sett? Ja, inte är det då lösningen på några finansiella problem i alla fall.

På Affärsvärldens hemsida kunde vi i fredags läsa att vi haft en måttlig börsvecka (Superhausse på börsen), +0,5% totalt om man räknar måndag till fredag. Bara här sviktar vår glädje. Det andra som oroar är att man i USA förbjudit blankning i 799 finansiella aktier. Detta är ju ett klart hindrande av marknaden som mycket väl kan ses som positivt då negativ spekulation inte kommer ske alls i samma utsträckning. Vi kommer heller inte se ett överdrivet dåligt förtroende för dessa institutioner genom kursdumpningar. Men, det är ett marknadshinder som generellt skulle kunna anses vara oroande. Vidare spekulerar analytiker i att detta kommer ge effekter på upp till en vecka, max. Detta skulle för övrigt kunna ge något lustiga effekter på andra marknader där man inte satt in dessa typer av handelshinder. Hedgefonder t.ex. kommer ju söka sig till andra marknader för att kunna fortsätta sin handel.

Men, vaför är då inte detta lösningen från ovan som vi väntat på? Jo, USA har idag en växande statsskuld, 60.8% av GDP (BNP) (2007 est.), i och med övertagandet av Freddie Mac och Fannie Mae blev inte denna direkt mindre. Detta kombinerat med ett mycket stort bytesbalansunderskott, $738.6 billion (2007 est.), är direkt förödande för (den före detta?) världsekonomins nav.

Kommer inte en förändring till stånd kommer heller inte världsekonomin att förbättras. Frågan är vad presidentvalet kommer ge. Oavsett tillträdande president får denne en mycket stor utmaning att ta tag i och jag kan inte annat än önska denne lycka till, jag är glad att det inte är jag som kommer ta mig an utmaningen.

Sedan det sist var någon aktivitet på denna blog har det hänt mycket. Vi har sett Lehman Brothers, en av de största finansieringsinstituten slås i spillror. Vi har fått se ett institut med många års historia, närmare bestämt 158 års historia gå under. Gamle Henry Lehman, från Rimpar i Kungadömet Bavaria vänder sig nog i graven när han ser hur hans och broderns livsverk störtat och inte kunnat räddas.

Hur får detta verkningar i resten av världen? Ja, vad vi ser nu kan vara första kortet i ett korthus som rasat, har vi otur nu går det fort utför, även om den risken bör anses vara liten. På di.se skriver man “Swedbank har miljarder hos Lehman“. Man anser dock att säkerheten i att få tillbaka pengarna är mycket stor och ser således ingen orsak till att skriva ned sina tillgångar.

Samtidigt som denna soppa kokar har Barclays gått ut och sagt att man eventuellt kommer göra en kovändning för att försöka rädda delar utav Lehman. Det lär vara mellan 8-10 000 personer som Brittiska Barclays är intresserade av att ta över enligt Affärsvärlden.

Bara för att krydda den soppa som redan smakar surare än surt och är det ruggigaste av moln vi sett på länge så har det även kommit ut att försäkringsbolaget AIG har stora problem och fått sänkt kreditvärdighet vilket kan komma att riskera deras möjligheter att få tillskjutet kapital för att hålla sig över ytan.

Tar man sig en titt på di.se idag ser man negativismen flöda. Spännande att se hur länge krisen varar, när vi kommer se de riktiga tecknen på en vändning och vad som då kommer, jag är på helspänn!

Nu var det inte fest och lekar jag tänkte på när jag satte rubriken, även om nog en och annan gör den associationen. Jag började mer tänka på vad helgens besked från USA:s finansminister, Henry Paulsson, kan komma att innebära för USA som land och dess aktieägare. Jag har lyckats komma fram till i alla fall några slutsatser, inte minst med hjälp utav lite artiklar.

I Affärsvärldens artikel “Jag hade inget val” konstaterar Henry Paulson att han just inte hade något val. Nu kan jag inte helt och hållet prata för det amerikanska bankväsendet men, i Sverige är Riksbanken, RB, en garant för att banker inte går i konkurs. Detta är viktigt då en bankkonkurs skulle leda till förödande konsekvenser. Interbanklån (lån mellan banker, ofta på mycket kort tid) kan fås även från RB även om det brukar vara sista orten att fråga då man lånar ut till en hög ränta i jämförelse med “marknadsbankernas” räntor.

Jag vågar utan vidare påstå att amerikanska systemet i alla fall i grova drag påminner om det Svenska. Nu har man också, om vi ska dra fler paralleller med Sverige, fått problem med Freddie Mac och Fannie Mae, se gårdagens inlägg. Detta är att jämföra med om SBAB skulle gå i konkurs i Sverige.

Men, vad kommer hända nu då? På dagens industri kan vi läsa följande tråkiga (för aktieägarnas del) nyheter

När Freddie Mac-aktien började handlas på Frankfurtbörsen på måndagsförmiddagen raderades 51 procent av aktiens värde ut jämfört med kursen i fredags.

Aktieägarna, som får ta den första stora smällen när staten går in som majoritetsägare i de båda krisdrabbade bolåneinstituten, hamnar dessutom längst ned på listan över fordringsägare vid eventuell konkurs.

Så alltså inte nog med att man har fått en kurs som gör aktierna lika mycket som papperet det är tryckta på (nej aktier är sällan utgivna i form av papper idag, men liknelsen är talande), aktieägarna hamnar dessutom längst ned på fordringsägarlistan. Man kan alltså dra slutsatsen att de som idag har aktier i ett av dessa två bolag så gott som kan räkna sina pengar som förlorade.

Man ska dock inte tro att denna sub-prime kris nu är löst och att det blev så pass “billigt” som att det endast är aktieägarna som betalar företagen ur krisen.

Prislappen beror på hur de båda bolåneinstituten utvecklas under statlig kontroll. Enligt beräkningar från i juli kan det i slutändan handla om en nota på 25 miljarder dollar för amerikanska skattebetalare.

Men det finns potential till betydligt större belopp.

Detta gör ju alltså att aktieägarna kommer få betala dubbelt upp för denna kris. Dels genom de förluster man gör genom papperen men också i form av skattebetalare.

Jag tänker inte raljera över USA:s kontrollmekanismer och regelverk, men man kan ju ändå fundera på om de överhuvudtaget har hört talas om bankkrisen i Sverige 1990 – 1994 där staten fick gå in i bankvärlden med mångmiljardbelopp för att se till att den skulle hålla sig över vattenytan.

Nu när vi så gott som ser en repris i väst får vi väl hoppas att de ändå lär sig något och ser till att motsvarande aldrig mer uppstår inom deras gränser.

Nu har även Estland visat på papperet att de är inne i en recession, detta är andra landet i Europa att påvisa detta, först ut i den (förmodligen) växande skaran av länder att kvala in i recession var Danmark. Detta är ett tillstånd då ekonomin under en viss tid har en minskande bruttonationalprodukt, BNP, istället för en växande vilket ju givetvis är normaltillståndet för en ekonomi.

På privataaffärer.se kunde vi idag läsa en kort notis om detta, bland annat säger man i artikeln att:

– Det kommer att vara negativa siffror även under tredje och fjärde kvartalet. Ja, vi är inne i en recession, säger SEB-ekonomen Ruta Eire om den estländska ekonomin.

Estland är en av de största ekonomierna i central europa vilket ju givetvis ger lite mer tyngd åt detta faktum. Vidare är både SEB och Swedbank mycket aktiva i baltikum vilket i förlängningen kommer visa på vissa ansträngningar på moderbolagen här i Sverige.

Men i stort kan inte detta anses som något extremt i sig. Bankkrisen är den största bankkrisen vi sett på mycket länge. Men just baltikum länderna har några mycket bra år bakom sig och en avkylning är bara ett friskhetstecken. Men, man skall självklart vara försiktig med placeringar i t.ex. fonder baserade i dessa länder under en tid frammåt. Ett tips är att se till att ha en liten vikt av dessa i portföljen, då blir man så gott som okänslig för stora sväningar på dessa marknader.