chamoto.se

Ordet rättvisa har kommit att bli allt vanligare i debatter, tidningar, alldagligt tal osv. Vi måste ha ett rättvist samhälle eller det måste vara rättvisa löner.

Jag känner igen den här argumentationen och den är ganska vanlig i en mycket speciell del av allas våra liv; uppväxten, tills man fyllt sisådär 12 år ungefär. Känner du igen frasen “mamma, han tog min spade” från sandlådan, eller “pappa, hon tog mina legobitar”. Ja, just det, rättvisa är de där svartvita skillnaderna som finns i livet tills dess att man fyllt ungefär 12 år.

Idag står politiker och skriker och skränar om det ska vara rättvis hit och dit, men snälla ni, vad i hellskotta är rättvisa? Jag blir mer och mer irriterad på denna rättvisa som aldrig får någon definition. Är rättvisa enligt politikerna att alla tjänar exakt lika mycket pengar, eller är rättvisa att alla betalar exakt samma procensats i skatt eller är rättvisa något annat?

En välrenommerad svensk ekonom sa till mig vid ett tillfälle att rättvisa är just ett sånt ord som man använder tills man fyllt just 12 år vilket har fått mig att själv i princip aldrig längre använda ordet rättvisa, för han hade ju rätt, vad betyder det?

Slår vi upp ordet får vi reda på att det betyder “rättvis [²r'et:vi:s] rättvist rättvisa adj. opartisk, objektiv”. Jaha, ska vi ha ett opartiskt samhälle, eller ett objektivt sådant? Ja men visst, berätta för mig hur just du ska göra samhället objektivt.

Nej snälla alla ni som använder ordet rättvis, använd det när ni pratar med barnen i sandlådan, “det är inte rättvist att ta spaden från Milla när hon leker med den”, det kan jag gå med på, men att prata om rättvisa skatter eller rättvisa förhållanden i skolan är bara så patetiskt, för ingen vet ändå vad det betyder.

Idag kan vi läsa i en undersökning av DN att privatdrivna sjukhus är vinstdrivande och att dessa vinster slussas ur landet för att sättas in i så kallade “skatteparadis”. Lars Ohly kallar detta i samma tidning för rofferi och Göran Hägglund kontrar med att säga att det är ett bevis för att det går att effektivisera den offentligt ägda sjukvården och Hägglund har en mycket viktig poäng där.

Hägglund pekar på en viktig aspekt i det system vi har idag. Offentligt ägda institutioner brukar uppseendeväckande ofta “slösa” med de medel man har tillhanda, detta bevisas utav att både friskolor och privatdrivna sjukhus idag går med vinst – vilket är naturligt, kommersiellt drivna institutioner skall generera vinst, annars kommer det inte finnas något intresse i att driva dessa.

Det djupare rotade problemet, att offentliga instanser slösar med medel tror jag är svårt att komma från. Staten är sällan eller aldrig en bra entreprenör.

Av dessa slutsatser kan man dra en enda korrekt slutsats, all offentlig verksamhet som ämnar att på något sätt sälja tjänster eller produkter till kunder, brukare, klienter eller vad man vill kalla dem borde upphandlas. Beakta följande räkneexempel:

Stockholms läns landsting driver ett sjukhus för 1 miljard kronor om året och entreprenör A kommer och säger, jag kan driva samma verksamhet som ni gör men 10% billigare och samtidigt få en avkastning årligen om 2,5% vad är då lämpligast?

1. Att säga nej och låta landstinget fortsätta driva en verksamhet som kostar dem 1 miljard kronor extra under en 10 års period

2. Att säga bra, vi köper tjänsten för 900 miljoner kronor årligen och sparar in 1 miljard kronor per 10 årsperiod

Problemet är enkelt helt plötsligt, upphandla all denna verksamhet då den går att få billigare från privata sektorn än från den offentliga, det finns ju ändå inget egenintresse  i att det offentliga driver denna verksamhet så länge det offentliga erbjuder tjänsterna.