chamoto.se

På dagens industri, di.se, går det idag att läsa att Brittiska bopriser stiger försiktigt samtidigt som svenska bopriser sjunker svagt. Samtidigt gick börserna nedåt ganska kraftigt efter att konfidensindexindikatorn sjönk under förväntningarna.

Det kommer bli mycket intressant när 2a kvartalets rapportflod kommer för att se hur läget egentligen ligger till, om alla varsel verkställs eller om läget är mildare än vad det bitvis verkar.

Oavsett finns det många fina pärlor på börsen att göra plus på, GGF gick idag upp 111,11% efter beskedet om att de tänkt köpa The Pirate Bay. Så håller manögonen öppna så kan man redan nu göra sig en och annan slant.

Det som ibland kallas historiens största svindleri någonsin har nått vägs ändå, Bernard Madoff är dömd till maxstraffet 150 års fängelse. Madoff har svindlat andra investerare på oräkneliga miljarder dollar. Han sa tidigare idag

- Jag efterlämnar ett arv av skam till min familj. Jag är ansvarig för en stor mängd lidande och smärta. Jag lever i plåga, sade han

Fler svindelrier i finansvärlden som kan vara intressansta att titta på är Enron, Trustorskandalen och Barings Leeson.

Nu har vi fått lite mer besked från den rödgröna samlingen S, MP och V. De lovar att höja skatterna för “dyra” hus. Jag måste ju säga att det är bra att vi får besked i alla fall, kommer S till makten nästa år kommer det bli dyrare för dig och mig att leva, jobbskatteavdraget är då en av de mest uppenbara sakerna. Visserligen har väl egentligen inte S gått ut och sagt vad de ska göra i frågan och de har ju accepterat varje steg i avdraget när nästa har införts, men jag skulle bli förvånad om man vinner många röster på att gå ut och lova folk att sänka deras nettoinkomst. Eller ja, i och för sig, släktet människa har ju aldrig gjort sig känt för att beté sig rationellt i en skock.

- Det här är en första stor och tung överenskommelse om skatterna, men det är inte den sista, underströk Mona Sahlin

Nej, men vi kan ju alltid hoppas att det är den första men i en allians som inte har makten. Att öka de statliga transfereringarna har aldrig varit ett lyckat koncept. Varför skall vi leva under ett skattetryck som saknar motstycke och sedan få bidrag från staten för att kunna leva? Jag kan inte förstå detta som i grund och botten är ett kommunistiskt tankesätt, låt mig leva på min inkomst, låt mig ha min frihet!

Se almedalsbloggen

Kl 16:00 idag, svensk tid, faller domen för Bernard Madoff och hans megasvindel. Återkommer med komentarer.

Så var det dags då, Lars Ohly har talat på Almedalsveckan och på svt.se är rubriken “V vill ha mer staligt ägande i banker“. Lars Olyckan Ohly vill att staten skall utöka sitt inflytande i Nordea samt att man skall utöka SBAB:s verksamhet till att även inkludera bankverksamhet i större grad än idag. Vänsterpartiet talar om kapitalismens kris och att statligt ägande skall vara bra för att förhindra framtida bankkriser och problem.

Lars Ohly, låt mig avslöja en sak för dig, att öka det statliga inflytandet i banker för att motverka finanskriser och problem på den marknaden är precis lika effektivt som att utöka det statliga inflytandet i SMHI för att motverka fler naturkatastofer. Jag är ledsen om jag just gjorde dig förvånad men sån är verkligheten.

Så, nu när vi rätat ut lite frågetecken kan vi ju toppa med ett citat från den vise moderaten Gunnar Axén som säger

Det de föreslår är ju gammal traditionell vänsterpartistisk eller kommunistisk politik, det vill säga förstatligande av banker, mera planekonomi på bostadsmarknaden osv. Man visar att man inte har lärt sig någonting av historien vilket är förvånansvärt, att man inte har någon som helst förmåga att förnya sig inom vänstern.

Som tur är får Axén medhåll från både miljöpartistiskt håll likväl som från socialdemokratiskt håll vilket vi får tacka så mycket för.

Miljöpartisten Mikaela Vatersson säger att när man går in med statligt ägande i en bank skall det vara kortsiktigt för att rädda situationen men inte för att ha ett långsiktigt ägande, precis som alliansen har gjort idag.

Så, låt nu inte kommunisterna slösa skattemedel på att gå in i mer företag för att pilla runt på marknaden. Låt marknaden sköta sig själv och se till att rätt förutsättningar och regelverk finns för att marknaden skall fungera bra. Politiker är inte företagare och skall då heller inte hålla på med företagande, så enkelt är det.

Gerald Celente säger sig se en dyster framtid, tredubblad arbetslöshet från dagens nivåer, vilket i USA skulle vara runt 30%, skatteuppror och spökgallerior. Orsaken påstår han är att vi idag äger våra bostäder i långt mycket högre grad än man gjorde vid 3o-tales depression och att vi idag har kreditkort, detta är väl egentligen bara en bråkdel av alla faktorer.

Gerlad Celente skulle man kunna avfärda som en galning men hans siande har tidigare varit kusligt korrekt, Svarta Måndagen 1987 och Sovjets fall bara för att nämna två korrekta “profetior”.

Så, om Gerald Celente har rätt kommer USA:s ekonomiska system haverera runt 2012 vilket enligt honom också kommer vara det år vi ser ett trepartisystem i längre utstäckning än vad vi ser idag.

Det är kusliga prognoser och vi får hoppas han är fel ute. Men samtidigt är ekonomin trängd idag och man kan ju knappast påstå att det ser vidare ljust ut.

Politikerveckan i Almedalen har idag börjat och jag hoppas på många utspel om den ekonomiska politiken i 7 dagar frammåt. Titta in på almedalsveckan.se för mer info och program.

En metafor för att knyta ihop förra inlägget med ett något mer bildligt talesätt citerat från Kristdemokraternas yngsta euparlamentskandidat Sandra Åhs:

Man kan jämföra Euron och Svenska kronan med två båtar, Euron är en stor färja och Svenska kronan en liten roddbåt, vilken vill man sitta i när det guppar upp och ned?

Svaret är en motfråga: Då man helt plötsligt stöter på ett isberg, vilken av båtarna är lättast att navigera förbi isberget?

En frestande tanke och rolig liknelse.

Under kristdekomkraternas Riksting, dess högsta beslutande organ, håller man nu på att diskutera euron eller inte. Tittar vi på lite ekonomiska fakta som Lars Jonung och Fredrik Sjöholm diskuterar i sin artikel om hur en optimal valutaunion ser ut för Sverige och unionen EMU är det långt från en optimal valutaunion. Man inleder artikeln med att säga:

Teorin för optimala valutaområden är den grundläggande ramen för nationalekonomernas analys av för- och nackdelar med ett medlemskap i en valutaunion. I forskningen kring EMU intar den en central plats. Denna teori används här för att kartlägga det lämpliga eller ’’optimala’’ valutaområdet för Sverige. Granskningen visar att detta geografiska område i första hand bör omfatta Finland, möjligen också Norge och Danmark. Utanför Norden är det svårt att finna kandidater för ett ’’optimalt’’ valutaområde med Sverige som medlem.

Att i detta fall då gå med i en valutaunion som sträcker sig över hela Europa (så gott som) är inte optimalt. Följderna vi kommer få se är en penningpolitik som styrs av Europeiska Centralbanken och alltså inte är anpassad till Svenska förhållanden. Då är det logiskt för “kollektivets bästa” att inte se till den lilla ekonomin Sverige vid ränteförändringar utan att istället titta på de större ekonomierna Tyskland, Italien och Frankrike som idag ingår i unionen. Dessa länder har en annan företagskultur än Sverige och således andra behov och förutsättningar för sin penningpolitik. Detta leder alltså till att vi ger bort ett av våra idag två starka verktyg för att sköta vår ekonomi vilket inte kan anses rationellt.

Vad tror man att man ska uppnå med ett samarbete? Ja, argumenten är många. Allt från argument som att “det blir lättare att röra sig över gränserna” vilket är ren och skär goja. Jag har växlat pengar inför en utlandsresa, annars har jag tagit ut kontanter på plats och aldrig varken fått ett påslag från min bank för detta (växelkursskillnaden mellan banken och t.ex. Forex är marginell) och heller aldrig haft något problem med det (beror givetvis på vilket land man reser till men vi pratar ändock bara Europa för tillfället och i detta område fungerar det exceptionellt bra).  Så det argumentet är inget som håller.

Andra argument som att det till exempel skulle underlätta för företag är ju något starkare, men detta faller ganska platt när vi tar upp SEPA, Single Euro Payments Area, där det idag är fullt möjligt för så gott som alla Europeiska länder att betala och få betalt i Euro (se t.ex. Nordea Corporate Service SEPA).

Så, vad skulle vi tjäna?  Jag skulle vilja påstå motsatsen, att vi kommer förlora på ett samarbete, och vill påstå att  följande artikel säger ganska mycket

Germany’s finance minister has admitted for the first time that the introduction of euro notes and coins almost five months ago has led to significant price rises across the country and left consumers feeling they are carrying the burden of the transition to the new currency.

Vidare fortsätter man i artikeln

Hans Eichel said that the cost of the changeover from marks to euros had been more expensive for the consumer than the government had expected, particularly in the areas of food and the service industries.

Så, för mig är det en gåta varför man vill inför Euron, vad tror man sig tjäna på detta?

Dagens opinion tror jag baseras på att kronan har åkt hiss och nu nått bottenvnåningen. Man tror sig komma tillrätta med dessa sväningar, volatiliteten, genom att byta valuta. Men som SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist sa när jag träffade honom och tog upp frågan euro:

Att byta valuta kommer inte lösa någonting, det ändrar (nästan) bara namnet på den valuta man handhar

Citatet är givetvis en förenkling , men, det spelar ingen roll vilken valuta man har, volatiliteten kommer finnas där oavsett. Dagens svaga krona är en effekt av baltikumkrisen och kommer sig av att Sverige har otroligt stora summor pengar utlånade i baltikum. Euron hade också tagit stora skada om det hade varit så att vi hade varit med i samarbetet redan idag och krisen hade uppstått i en integrerad ekonomi där Sverige hade varit med i samarbetet. Vilket alltså hade lett till att krisen hade dragit ned eurons värde istället för kronans.

Så, jag skulle vilja veta ja-sidans argument för varför vi ska gå med. Vad är det som kommer bli så otroligt mycket bättre i och med att vi går med i sista steget av samarbetet och inför en ny valuta?

Ekonomiska kriser hit och dit. Problem, slut på pengar, arbetslöshet och irritation är några ord som lätt kan beskriva läget för Baltländerna just nu. Journalister drar sig med ord hit och dit som stagflation, deflation, recession osv. men jag tänkte försöka redogöra lite kort för krisen, vad den består av och varför den är ett stort problem även för Sverige.

Dessa kriser hade nog fått klassning nummer 6 av WHO om det hade varit något som smittar människor likt en influensa men nu är det ju något som smittar folk som fattigdom istället. Så finanskris kan nog ändå ses som en pandemi.

Vad är det då som hänt i Baltikum?

När Baltikum återfick sin status som suverän stat, alltså när Sovjet släppte sina klor om Baltikum, så fanns en stor efterfrågan efter det mesta och vissa personer och företag såg sina möjligheter att starta olika verksamheter. Bland dessa fanns Svenska banker som såg sina möjligheter att ta mark på finansmarknaderna i Baltikum. De som lyckades mycket bra var SEB och Swedbank, samt Nordea om än i något mindre utsträckning, som bland annat genom uppköp av Hansapank (numera rebrandat som Swedbank helt och hållet) tog stora marknadsandelar i alla tre länderna.

Dessa banker såg precis som bankerna i USA sin chans att tjäna grymt mycket pengar genom att låna ut mycket pengar. Har du dålig kreditvärdighet får du också hög ränta, smaskens tyckte bankerna. Man tänkte affärsmässigt och började göra pengar. Det som dock aldrig slog dessa smarta (de verkade väl vara det då om inte annat) gubbar (och säkert i någon mån också kvinnor) var att dålig kreditvärdighet uppkommer pga. att den som har denna dåliga återbetalningsförmåga förmodligen har det av en orsak, t.ex. pga. att man har ett lågbetalt jobb och kanske inte kommer kunna betala tillbaka hela lånet på utsatt tid.

I Baltikum var problemet av i grunden samma princip men i slutändan fick det ett helt annan praktiskt utfall då det mer handlade om lån för lyxkonsumtion. Historier om par som haft en lyxlägenhet och tre sportbilar var ingen ovanlighet under dessa länders glansdagar – som nu är över. Det säger sig självt, köpa en lya för några mille och sedan 2 – 3 sportbilar för någon mille styck det håller inte.

Så, bankerna började inse att pengarna inte rullade in i den utsträckning de skulle, man började fundera på om man kanske var ute på lite djupt vatten och insåg att; Ja jädrar, det är vi!

Lite tekniska aspekter

På det något mer tekniska planet kan man beskriva krisen på många sätt, men ett problem som gjorde att krisen började sätta sina spår väldigt tydligt i Sverige var att Riksbanken gick ut och sa att man måste återställa valutareserven::

Den senaste vågen av oro utlöstes av Riksbankens besked på onsdagen, att valutareserven ska förstärkas med 100 miljarder kronor. Åtgärden ses bland vissa aktörer på marknaden som en förberedelse för en devalvering i först Lettland och därefter i övriga baltiska länder.

En kort sammanfattning av problemet ur en teknisk synvikel skulle kunna vara såhär (citat från ovanstående artikel):

Devalveringar i Baltikum skulle sannolikt leda till kraftigt ökade kreditförluster för de svenska bankerna och därmed skada Sveriges ekonomi.

Konsekvenser

Konsekvenserna är ganska uppenbara, arbetslöshet, låg bruttonationalinkomst, rusande utlandslån och nedskärningar i den sociala välfärden. Välfärd är ett uttryck som det dels gått inflation i dessutom måste jag säga att man i ett sånt här sammanhang inte ska använda ordet, välfärd för dig är säkerligen något helt annat än välfärd för mig. Men, för att förenkla sammanhanget valde jag det ordet och hoppas på att din tolkning är något sån är i linje med min. I alla fall, arbetslösheten är väl, om inte det så, en väldigt tydlig konsekvens av problemet. Hög arbetslöshet är inte att leka med, titta på Japan och deras kris som de nog än idag inte riktigt lyckats lyfta sig ur. Det är svårt att komma ned i låga nivåer igen och det är en stor både social och ekonomisk aspekt av problemet.

Inte nog med att dessa lyxkonsumenter blir av med sina fina bilar, bankerna riskerar få problem med var de ska göra av sina stora bestånd av lyxbilar (som de återtagit från låntagare som inte kan återbetala sina lån) och ett kraftigt sjunkande skatteunderlag, landet kommer helt enkelt gå i konkurs. NEJ! säger du, inget land kan gå i konkurs och det är helt sant, men, ett land kan få slut på pengar och det vet vi ju alla var det brukar sluta.

Lösning

Vi sitter stilla i båten och väntar tills det gungat klart, eller? Nej, det kan vi självklart inte göra. Vi måste se till att världssamfundet sluter upp och hjälper våra grannar som är i nöd. Sverige är, tro det eller ej, ganska välmående ekonomiskt. Vi har reserver, vi har en, relativt, liten stadsskuld och kan således låna ut pengar till våra väl behövande grannar. Observera nu att det inte rör sig om något slags bistånd eller någon gåva, detta är pengar som ska lånas ut mot en marknadsmässig ränta och en riskpremie där de baltiska staterna går in som garanter för lånet. Med dessa pengar måste sedan dessa tre länder fokusera på G. G? Ja, G, statlig konsumtion. Man måste utbilda, bygga ut infrastruktur och se till att staten är den som går i bräschen för att konsumera och därigenom skapar förutsättningar för att företag startas, förutsättningar för folket att vidareutbilda sig och förutsättningar för folk att överleva även en tid i arbetslöshet då den uppstår.

Slutsats

Baltikum som egna stater upplever sin första riktigt stora finanskris som suveräna stater sedan frigörelsen i början av 1990 talet. Dessa ekonomier behöver stötar för att bli stabila men dessa stötar får inte göra punktering på ekonomierna på kuppen (om det inte redan hänt) och vi måste med samlade krafter se till att de får hjälp. De måste genom statlig konsumtion stimulera landet, dess företag och viljan hos folk att återigen börja handla för att ekonomin skall komma igång. Hjulen måste börja rulla igen!