chamoto.se

Idag kan vi läsa i en undersökning av DN att privatdrivna sjukhus är vinstdrivande och att dessa vinster slussas ur landet för att sättas in i så kallade “skatteparadis”. Lars Ohly kallar detta i samma tidning för rofferi och Göran Hägglund kontrar med att säga att det är ett bevis för att det går att effektivisera den offentligt ägda sjukvården och Hägglund har en mycket viktig poäng där.

Hägglund pekar på en viktig aspekt i det system vi har idag. Offentligt ägda institutioner brukar uppseendeväckande ofta “slösa” med de medel man har tillhanda, detta bevisas utav att både friskolor och privatdrivna sjukhus idag går med vinst – vilket är naturligt, kommersiellt drivna institutioner skall generera vinst, annars kommer det inte finnas något intresse i att driva dessa.

Det djupare rotade problemet, att offentliga instanser slösar med medel tror jag är svårt att komma från. Staten är sällan eller aldrig en bra entreprenör.

Av dessa slutsatser kan man dra en enda korrekt slutsats, all offentlig verksamhet som ämnar att på något sätt sälja tjänster eller produkter till kunder, brukare, klienter eller vad man vill kalla dem borde upphandlas. Beakta följande räkneexempel:

Stockholms läns landsting driver ett sjukhus för 1 miljard kronor om året och entreprenör A kommer och säger, jag kan driva samma verksamhet som ni gör men 10% billigare och samtidigt få en avkastning årligen om 2,5% vad är då lämpligast?

1. Att säga nej och låta landstinget fortsätta driva en verksamhet som kostar dem 1 miljard kronor extra under en 10 års period

2. Att säga bra, vi köper tjänsten för 900 miljoner kronor årligen och sparar in 1 miljard kronor per 10 årsperiod

Problemet är enkelt helt plötsligt, upphandla all denna verksamhet då den går att få billigare från privata sektorn än från den offentliga, det finns ju ändå inget egenintresse  i att det offentliga driver denna verksamhet så länge det offentliga erbjuder tjänsterna.

Katolska kyrkan misstänker satanister för utlåning

Appropå förra inlägget, Räntan sänks, så är det väl dags för lite tankar kring räntan och vad som egentligen är på gång. Räntan sänktes till 0,25% vilket är väldigt lågt. Det är så pass lågt att man helt klart kan fundera på vad riksbanken håller på med. Pekka Kääntä bloggar som vanligt på Makrobloggen med lite visa åsikter kring räntan och den penningpolitik Riksbanken för. Han ställer sig dels frågan om man har någon exit-strategi för den låga ränta vi har idag, hur har man tänkt att så snart som möjligt åter komma upp i de sunda nivåerna kring 3% – 4%?

Var ska denna resa sluta? Jag hoppas de stora tänkarna som styr vår penningpolitik har en plan som är “tajmad och klar i minsta detalj” – annars kan vi nog råka ut för en “jävla smäll!”

På dagens industri, di.se, går det idag att läsa att Brittiska bopriser stiger försiktigt samtidigt som svenska bopriser sjunker svagt. Samtidigt gick börserna nedåt ganska kraftigt efter att konfidensindexindikatorn sjönk under förväntningarna.

Det kommer bli mycket intressant när 2a kvartalets rapportflod kommer för att se hur läget egentligen ligger till, om alla varsel verkställs eller om läget är mildare än vad det bitvis verkar.

Oavsett finns det många fina pärlor på börsen att göra plus på, GGF gick idag upp 111,11% efter beskedet om att de tänkt köpa The Pirate Bay. Så håller manögonen öppna så kan man redan nu göra sig en och annan slant.

Gerald Celente säger sig se en dyster framtid, tredubblad arbetslöshet från dagens nivåer, vilket i USA skulle vara runt 30%, skatteuppror och spökgallerior. Orsaken påstår han är att vi idag äger våra bostäder i långt mycket högre grad än man gjorde vid 3o-tales depression och att vi idag har kreditkort, detta är väl egentligen bara en bråkdel av alla faktorer.

Gerlad Celente skulle man kunna avfärda som en galning men hans siande har tidigare varit kusligt korrekt, Svarta Måndagen 1987 och Sovjets fall bara för att nämna två korrekta “profetior”.

Så, om Gerald Celente har rätt kommer USA:s ekonomiska system haverera runt 2012 vilket enligt honom också kommer vara det år vi ser ett trepartisystem i längre utstäckning än vad vi ser idag.

Det är kusliga prognoser och vi får hoppas han är fel ute. Men samtidigt är ekonomin trängd idag och man kan ju knappast påstå att det ser vidare ljust ut.

Politikerveckan i Almedalen har idag börjat och jag hoppas på många utspel om den ekonomiska politiken i 7 dagar frammåt. Titta in på almedalsveckan.se för mer info och program.

Under kristdekomkraternas Riksting, dess högsta beslutande organ, håller man nu på att diskutera euron eller inte. Tittar vi på lite ekonomiska fakta som Lars Jonung och Fredrik Sjöholm diskuterar i sin artikel om hur en optimal valutaunion ser ut för Sverige och unionen EMU är det långt från en optimal valutaunion. Man inleder artikeln med att säga:

Teorin för optimala valutaområden är den grundläggande ramen för nationalekonomernas analys av för- och nackdelar med ett medlemskap i en valutaunion. I forskningen kring EMU intar den en central plats. Denna teori används här för att kartlägga det lämpliga eller ’’optimala’’ valutaområdet för Sverige. Granskningen visar att detta geografiska område i första hand bör omfatta Finland, möjligen också Norge och Danmark. Utanför Norden är det svårt att finna kandidater för ett ’’optimalt’’ valutaområde med Sverige som medlem.

Att i detta fall då gå med i en valutaunion som sträcker sig över hela Europa (så gott som) är inte optimalt. Följderna vi kommer få se är en penningpolitik som styrs av Europeiska Centralbanken och alltså inte är anpassad till Svenska förhållanden. Då är det logiskt för “kollektivets bästa” att inte se till den lilla ekonomin Sverige vid ränteförändringar utan att istället titta på de större ekonomierna Tyskland, Italien och Frankrike som idag ingår i unionen. Dessa länder har en annan företagskultur än Sverige och således andra behov och förutsättningar för sin penningpolitik. Detta leder alltså till att vi ger bort ett av våra idag två starka verktyg för att sköta vår ekonomi vilket inte kan anses rationellt.

Vad tror man att man ska uppnå med ett samarbete? Ja, argumenten är många. Allt från argument som att “det blir lättare att röra sig över gränserna” vilket är ren och skär goja. Jag har växlat pengar inför en utlandsresa, annars har jag tagit ut kontanter på plats och aldrig varken fått ett påslag från min bank för detta (växelkursskillnaden mellan banken och t.ex. Forex är marginell) och heller aldrig haft något problem med det (beror givetvis på vilket land man reser till men vi pratar ändock bara Europa för tillfället och i detta område fungerar det exceptionellt bra).  Så det argumentet är inget som håller.

Andra argument som att det till exempel skulle underlätta för företag är ju något starkare, men detta faller ganska platt när vi tar upp SEPA, Single Euro Payments Area, där det idag är fullt möjligt för så gott som alla Europeiska länder att betala och få betalt i Euro (se t.ex. Nordea Corporate Service SEPA).

Så, vad skulle vi tjäna?  Jag skulle vilja påstå motsatsen, att vi kommer förlora på ett samarbete, och vill påstå att  följande artikel säger ganska mycket

Germany’s finance minister has admitted for the first time that the introduction of euro notes and coins almost five months ago has led to significant price rises across the country and left consumers feeling they are carrying the burden of the transition to the new currency.

Vidare fortsätter man i artikeln

Hans Eichel said that the cost of the changeover from marks to euros had been more expensive for the consumer than the government had expected, particularly in the areas of food and the service industries.

Så, för mig är det en gåta varför man vill inför Euron, vad tror man sig tjäna på detta?

Dagens opinion tror jag baseras på att kronan har åkt hiss och nu nått bottenvnåningen. Man tror sig komma tillrätta med dessa sväningar, volatiliteten, genom att byta valuta. Men som SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist sa när jag träffade honom och tog upp frågan euro:

Att byta valuta kommer inte lösa någonting, det ändrar (nästan) bara namnet på den valuta man handhar

Citatet är givetvis en förenkling , men, det spelar ingen roll vilken valuta man har, volatiliteten kommer finnas där oavsett. Dagens svaga krona är en effekt av baltikumkrisen och kommer sig av att Sverige har otroligt stora summor pengar utlånade i baltikum. Euron hade också tagit stora skada om det hade varit så att vi hade varit med i samarbetet redan idag och krisen hade uppstått i en integrerad ekonomi där Sverige hade varit med i samarbetet. Vilket alltså hade lett till att krisen hade dragit ned eurons värde istället för kronans.

Så, jag skulle vilja veta ja-sidans argument för varför vi ska gå med. Vad är det som kommer bli så otroligt mycket bättre i och med att vi går med i sista steget av samarbetet och inför en ny valuta?

Ekonomiska kriser hit och dit. Problem, slut på pengar, arbetslöshet och irritation är några ord som lätt kan beskriva läget för Baltländerna just nu. Journalister drar sig med ord hit och dit som stagflation, deflation, recession osv. men jag tänkte försöka redogöra lite kort för krisen, vad den består av och varför den är ett stort problem även för Sverige.

Dessa kriser hade nog fått klassning nummer 6 av WHO om det hade varit något som smittar människor likt en influensa men nu är det ju något som smittar folk som fattigdom istället. Så finanskris kan nog ändå ses som en pandemi.

Vad är det då som hänt i Baltikum?

När Baltikum återfick sin status som suverän stat, alltså när Sovjet släppte sina klor om Baltikum, så fanns en stor efterfrågan efter det mesta och vissa personer och företag såg sina möjligheter att starta olika verksamheter. Bland dessa fanns Svenska banker som såg sina möjligheter att ta mark på finansmarknaderna i Baltikum. De som lyckades mycket bra var SEB och Swedbank, samt Nordea om än i något mindre utsträckning, som bland annat genom uppköp av Hansapank (numera rebrandat som Swedbank helt och hållet) tog stora marknadsandelar i alla tre länderna.

Dessa banker såg precis som bankerna i USA sin chans att tjäna grymt mycket pengar genom att låna ut mycket pengar. Har du dålig kreditvärdighet får du också hög ränta, smaskens tyckte bankerna. Man tänkte affärsmässigt och började göra pengar. Det som dock aldrig slog dessa smarta (de verkade väl vara det då om inte annat) gubbar (och säkert i någon mån också kvinnor) var att dålig kreditvärdighet uppkommer pga. att den som har denna dåliga återbetalningsförmåga förmodligen har det av en orsak, t.ex. pga. att man har ett lågbetalt jobb och kanske inte kommer kunna betala tillbaka hela lånet på utsatt tid.

I Baltikum var problemet av i grunden samma princip men i slutändan fick det ett helt annan praktiskt utfall då det mer handlade om lån för lyxkonsumtion. Historier om par som haft en lyxlägenhet och tre sportbilar var ingen ovanlighet under dessa länders glansdagar – som nu är över. Det säger sig självt, köpa en lya för några mille och sedan 2 – 3 sportbilar för någon mille styck det håller inte.

Så, bankerna började inse att pengarna inte rullade in i den utsträckning de skulle, man började fundera på om man kanske var ute på lite djupt vatten och insåg att; Ja jädrar, det är vi!

Lite tekniska aspekter

På det något mer tekniska planet kan man beskriva krisen på många sätt, men ett problem som gjorde att krisen började sätta sina spår väldigt tydligt i Sverige var att Riksbanken gick ut och sa att man måste återställa valutareserven::

Den senaste vågen av oro utlöstes av Riksbankens besked på onsdagen, att valutareserven ska förstärkas med 100 miljarder kronor. Åtgärden ses bland vissa aktörer på marknaden som en förberedelse för en devalvering i först Lettland och därefter i övriga baltiska länder.

En kort sammanfattning av problemet ur en teknisk synvikel skulle kunna vara såhär (citat från ovanstående artikel):

Devalveringar i Baltikum skulle sannolikt leda till kraftigt ökade kreditförluster för de svenska bankerna och därmed skada Sveriges ekonomi.

Konsekvenser

Konsekvenserna är ganska uppenbara, arbetslöshet, låg bruttonationalinkomst, rusande utlandslån och nedskärningar i den sociala välfärden. Välfärd är ett uttryck som det dels gått inflation i dessutom måste jag säga att man i ett sånt här sammanhang inte ska använda ordet, välfärd för dig är säkerligen något helt annat än välfärd för mig. Men, för att förenkla sammanhanget valde jag det ordet och hoppas på att din tolkning är något sån är i linje med min. I alla fall, arbetslösheten är väl, om inte det så, en väldigt tydlig konsekvens av problemet. Hög arbetslöshet är inte att leka med, titta på Japan och deras kris som de nog än idag inte riktigt lyckats lyfta sig ur. Det är svårt att komma ned i låga nivåer igen och det är en stor både social och ekonomisk aspekt av problemet.

Inte nog med att dessa lyxkonsumenter blir av med sina fina bilar, bankerna riskerar få problem med var de ska göra av sina stora bestånd av lyxbilar (som de återtagit från låntagare som inte kan återbetala sina lån) och ett kraftigt sjunkande skatteunderlag, landet kommer helt enkelt gå i konkurs. NEJ! säger du, inget land kan gå i konkurs och det är helt sant, men, ett land kan få slut på pengar och det vet vi ju alla var det brukar sluta.

Lösning

Vi sitter stilla i båten och väntar tills det gungat klart, eller? Nej, det kan vi självklart inte göra. Vi måste se till att världssamfundet sluter upp och hjälper våra grannar som är i nöd. Sverige är, tro det eller ej, ganska välmående ekonomiskt. Vi har reserver, vi har en, relativt, liten stadsskuld och kan således låna ut pengar till våra väl behövande grannar. Observera nu att det inte rör sig om något slags bistånd eller någon gåva, detta är pengar som ska lånas ut mot en marknadsmässig ränta och en riskpremie där de baltiska staterna går in som garanter för lånet. Med dessa pengar måste sedan dessa tre länder fokusera på G. G? Ja, G, statlig konsumtion. Man måste utbilda, bygga ut infrastruktur och se till att staten är den som går i bräschen för att konsumera och därigenom skapar förutsättningar för att företag startas, förutsättningar för folket att vidareutbilda sig och förutsättningar för folk att överleva även en tid i arbetslöshet då den uppstår.

Slutsats

Baltikum som egna stater upplever sin första riktigt stora finanskris som suveräna stater sedan frigörelsen i början av 1990 talet. Dessa ekonomier behöver stötar för att bli stabila men dessa stötar får inte göra punktering på ekonomierna på kuppen (om det inte redan hänt) och vi måste med samlade krafter se till att de får hjälp. De måste genom statlig konsumtion stimulera landet, dess företag och viljan hos folk att återigen börja handla för att ekonomin skall komma igång. Hjulen måste börja rulla igen!

Naiva människor, att tro att man idag kan köpa, eller för den sakens skull sälja en/sin bostad, till ett bra pris och förvänta sig en fin uppgång framöver är illa. Vi ser idag rekordlåga räntor då vi precis vandrat in i en lågkonjunktur. En lågkonjunktur brukar kännetecknas av låga räntor, mycket varsel och på lite sikt hög arbetslöshet, ganska traditionella symptom.

Men, vad vi ser just nu är ett hack uppåt i kurvan, eller en rekyl som man brukar prata om ibland. Det är alltså ett kort uppåtskutt i kurvan som har en negativ trend. Idag är räntorna låga, folk skriker jiiippiii och springer till banken och lånar pengar för att köpa en billig lägenhet. Vad de inte tänker på dock är att räntan idag är väldigt låg och att en höjning kommer. Även om den inte kommer i morgon. Detta kommer leda till att många inte har råd att då betala sina räntor och amorteringar, folk kommer att i panik få sälja sina bostäder för billigt för att de inte har råd att bo kvar och en våg av billiga lägenheter/hus kommer välla in över ekonomin.

Så, köper du bostad idag, räkna med en rejäl ränteökning. En ränta om 4% är inte särskilt osannolikt på lite sikt. Räkna också med att bostadens värde inte kommer öka förrän på lång sikt, du kanske om ett till två år står med en lya som är övervärderad till flera hundratusen kronor vilket ju vore ganska otrevligt.

Se mer på Dagens Industri, “Prisfall på bostäder kommer“.

Nu kommer det snart en ny våg av finanskris som denna gång kan tänkas börja på vår hemmaplan delvis. HA! Det är ju pessimistbloggaren som skriver så här kommer ytterligare en domedagsprofetia.

Om några veckor tror Pekka Kääntä, makrobloggare på Veckans Affärer (Japanska Katastrofsiffror), att Lettland kommer få ett uppror likt det på Island nyligen där regeringen avsattes pga. missnöje om hur de skött landet och dess ekonomi. Jag tror han har helt rätt, det kommer gå åt helvete.

SEB och Swedbank har stora engagemang i Östländerna och jag kan säga att det syns när man är där! Estland var väl först ut med recession om jag inte minns fel när finanskrisen började och nu kommer snart Lettland och hakar på. SEB och Swedbank som redan tagit storstryk kommer få skriva ned sina tillgångar ytterligare, senast igår läste jag att Swedbank hade fått skriva ned sina tillgångar nånstans i
östeuropa med 1,4 miljarder kr, härligt om det kommer mer, inte minst då Swedbank nyss haft en nyemmisson som de andra bankerna (förutom SHB).

Detta kommer skaka Lettland mest av självklara fall, men även Sverige kommer gunga till ordentligt. Sedan kan det komma få effekter på andra länder, Sverige är ju ändå en ganska stor aktör på den finansiella marknaden.

Vidare så varslades 2.964 personer om uppsägning förra veckan enligt preliminär statistik från Arbetsförmedlingen.

Vad säger ni, ska vi inte kollektivt skriva på Letternas upprop till Svenska staten där mer än 12 000 personer i skrivande stund vädjar till Sverige att vi ska ockupera Lettland för att de ska få en vettig ekonomisk situation? Appeal to Sweden Petition to Government of Sweden (jag har redan skrivit på, men det är en hemlis, berätta det inte för någon!)

Men vaffan, jag åkte (vit) Taxi gratis igår och nej, jag gjorde inte en springnota, chauffören ville inte ha betalt (och nej, det handlade inte om något suspekt alls, han var bara ovanligt sjysst).