chamoto.se

Det som ibland kallas historiens största svindleri någonsin har nått vägs ändå, Bernard Madoff är dömd till maxstraffet 150 års fängelse. Madoff har svindlat andra investerare på oräkneliga miljarder dollar. Han sa tidigare idag

- Jag efterlämnar ett arv av skam till min familj. Jag är ansvarig för en stor mängd lidande och smärta. Jag lever i plåga, sade han

Fler svindelrier i finansvärlden som kan vara intressansta att titta på är Enron, Trustorskandalen och Barings Leeson.

Gerald Celente säger sig se en dyster framtid, tredubblad arbetslöshet från dagens nivåer, vilket i USA skulle vara runt 30%, skatteuppror och spökgallerior. Orsaken påstår han är att vi idag äger våra bostäder i långt mycket högre grad än man gjorde vid 3o-tales depression och att vi idag har kreditkort, detta är väl egentligen bara en bråkdel av alla faktorer.

Gerlad Celente skulle man kunna avfärda som en galning men hans siande har tidigare varit kusligt korrekt, Svarta Måndagen 1987 och Sovjets fall bara för att nämna två korrekta “profetior”.

Så, om Gerald Celente har rätt kommer USA:s ekonomiska system haverera runt 2012 vilket enligt honom också kommer vara det år vi ser ett trepartisystem i längre utstäckning än vad vi ser idag.

Det är kusliga prognoser och vi får hoppas han är fel ute. Men samtidigt är ekonomin trängd idag och man kan ju knappast påstå att det ser vidare ljust ut.

Under kristdekomkraternas Riksting, dess högsta beslutande organ, håller man nu på att diskutera euron eller inte. Tittar vi på lite ekonomiska fakta som Lars Jonung och Fredrik Sjöholm diskuterar i sin artikel om hur en optimal valutaunion ser ut för Sverige och unionen EMU är det långt från en optimal valutaunion. Man inleder artikeln med att säga:

Teorin för optimala valutaområden är den grundläggande ramen för nationalekonomernas analys av för- och nackdelar med ett medlemskap i en valutaunion. I forskningen kring EMU intar den en central plats. Denna teori används här för att kartlägga det lämpliga eller ’’optimala’’ valutaområdet för Sverige. Granskningen visar att detta geografiska område i första hand bör omfatta Finland, möjligen också Norge och Danmark. Utanför Norden är det svårt att finna kandidater för ett ’’optimalt’’ valutaområde med Sverige som medlem.

Att i detta fall då gå med i en valutaunion som sträcker sig över hela Europa (så gott som) är inte optimalt. Följderna vi kommer få se är en penningpolitik som styrs av Europeiska Centralbanken och alltså inte är anpassad till Svenska förhållanden. Då är det logiskt för “kollektivets bästa” att inte se till den lilla ekonomin Sverige vid ränteförändringar utan att istället titta på de större ekonomierna Tyskland, Italien och Frankrike som idag ingår i unionen. Dessa länder har en annan företagskultur än Sverige och således andra behov och förutsättningar för sin penningpolitik. Detta leder alltså till att vi ger bort ett av våra idag två starka verktyg för att sköta vår ekonomi vilket inte kan anses rationellt.

Vad tror man att man ska uppnå med ett samarbete? Ja, argumenten är många. Allt från argument som att “det blir lättare att röra sig över gränserna” vilket är ren och skär goja. Jag har växlat pengar inför en utlandsresa, annars har jag tagit ut kontanter på plats och aldrig varken fått ett påslag från min bank för detta (växelkursskillnaden mellan banken och t.ex. Forex är marginell) och heller aldrig haft något problem med det (beror givetvis på vilket land man reser till men vi pratar ändock bara Europa för tillfället och i detta område fungerar det exceptionellt bra).  Så det argumentet är inget som håller.

Andra argument som att det till exempel skulle underlätta för företag är ju något starkare, men detta faller ganska platt när vi tar upp SEPA, Single Euro Payments Area, där det idag är fullt möjligt för så gott som alla Europeiska länder att betala och få betalt i Euro (se t.ex. Nordea Corporate Service SEPA).

Så, vad skulle vi tjäna?  Jag skulle vilja påstå motsatsen, att vi kommer förlora på ett samarbete, och vill påstå att  följande artikel säger ganska mycket

Germany’s finance minister has admitted for the first time that the introduction of euro notes and coins almost five months ago has led to significant price rises across the country and left consumers feeling they are carrying the burden of the transition to the new currency.

Vidare fortsätter man i artikeln

Hans Eichel said that the cost of the changeover from marks to euros had been more expensive for the consumer than the government had expected, particularly in the areas of food and the service industries.

Så, för mig är det en gåta varför man vill inför Euron, vad tror man sig tjäna på detta?

Dagens opinion tror jag baseras på att kronan har åkt hiss och nu nått bottenvnåningen. Man tror sig komma tillrätta med dessa sväningar, volatiliteten, genom att byta valuta. Men som SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist sa när jag träffade honom och tog upp frågan euro:

Att byta valuta kommer inte lösa någonting, det ändrar (nästan) bara namnet på den valuta man handhar

Citatet är givetvis en förenkling , men, det spelar ingen roll vilken valuta man har, volatiliteten kommer finnas där oavsett. Dagens svaga krona är en effekt av baltikumkrisen och kommer sig av att Sverige har otroligt stora summor pengar utlånade i baltikum. Euron hade också tagit stora skada om det hade varit så att vi hade varit med i samarbetet redan idag och krisen hade uppstått i en integrerad ekonomi där Sverige hade varit med i samarbetet. Vilket alltså hade lett till att krisen hade dragit ned eurons värde istället för kronans.

Så, jag skulle vilja veta ja-sidans argument för varför vi ska gå med. Vad är det som kommer bli så otroligt mycket bättre i och med att vi går med i sista steget av samarbetet och inför en ny valuta?

Ekonomiska kriser hit och dit. Problem, slut på pengar, arbetslöshet och irritation är några ord som lätt kan beskriva läget för Baltländerna just nu. Journalister drar sig med ord hit och dit som stagflation, deflation, recession osv. men jag tänkte försöka redogöra lite kort för krisen, vad den består av och varför den är ett stort problem även för Sverige.

Dessa kriser hade nog fått klassning nummer 6 av WHO om det hade varit något som smittar människor likt en influensa men nu är det ju något som smittar folk som fattigdom istället. Så finanskris kan nog ändå ses som en pandemi.

Vad är det då som hänt i Baltikum?

När Baltikum återfick sin status som suverän stat, alltså när Sovjet släppte sina klor om Baltikum, så fanns en stor efterfrågan efter det mesta och vissa personer och företag såg sina möjligheter att starta olika verksamheter. Bland dessa fanns Svenska banker som såg sina möjligheter att ta mark på finansmarknaderna i Baltikum. De som lyckades mycket bra var SEB och Swedbank, samt Nordea om än i något mindre utsträckning, som bland annat genom uppköp av Hansapank (numera rebrandat som Swedbank helt och hållet) tog stora marknadsandelar i alla tre länderna.

Dessa banker såg precis som bankerna i USA sin chans att tjäna grymt mycket pengar genom att låna ut mycket pengar. Har du dålig kreditvärdighet får du också hög ränta, smaskens tyckte bankerna. Man tänkte affärsmässigt och började göra pengar. Det som dock aldrig slog dessa smarta (de verkade väl vara det då om inte annat) gubbar (och säkert i någon mån också kvinnor) var att dålig kreditvärdighet uppkommer pga. att den som har denna dåliga återbetalningsförmåga förmodligen har det av en orsak, t.ex. pga. att man har ett lågbetalt jobb och kanske inte kommer kunna betala tillbaka hela lånet på utsatt tid.

I Baltikum var problemet av i grunden samma princip men i slutändan fick det ett helt annan praktiskt utfall då det mer handlade om lån för lyxkonsumtion. Historier om par som haft en lyxlägenhet och tre sportbilar var ingen ovanlighet under dessa länders glansdagar – som nu är över. Det säger sig självt, köpa en lya för några mille och sedan 2 – 3 sportbilar för någon mille styck det håller inte.

Så, bankerna började inse att pengarna inte rullade in i den utsträckning de skulle, man började fundera på om man kanske var ute på lite djupt vatten och insåg att; Ja jädrar, det är vi!

Lite tekniska aspekter

På det något mer tekniska planet kan man beskriva krisen på många sätt, men ett problem som gjorde att krisen började sätta sina spår väldigt tydligt i Sverige var att Riksbanken gick ut och sa att man måste återställa valutareserven::

Den senaste vågen av oro utlöstes av Riksbankens besked på onsdagen, att valutareserven ska förstärkas med 100 miljarder kronor. Åtgärden ses bland vissa aktörer på marknaden som en förberedelse för en devalvering i först Lettland och därefter i övriga baltiska länder.

En kort sammanfattning av problemet ur en teknisk synvikel skulle kunna vara såhär (citat från ovanstående artikel):

Devalveringar i Baltikum skulle sannolikt leda till kraftigt ökade kreditförluster för de svenska bankerna och därmed skada Sveriges ekonomi.

Konsekvenser

Konsekvenserna är ganska uppenbara, arbetslöshet, låg bruttonationalinkomst, rusande utlandslån och nedskärningar i den sociala välfärden. Välfärd är ett uttryck som det dels gått inflation i dessutom måste jag säga att man i ett sånt här sammanhang inte ska använda ordet, välfärd för dig är säkerligen något helt annat än välfärd för mig. Men, för att förenkla sammanhanget valde jag det ordet och hoppas på att din tolkning är något sån är i linje med min. I alla fall, arbetslösheten är väl, om inte det så, en väldigt tydlig konsekvens av problemet. Hög arbetslöshet är inte att leka med, titta på Japan och deras kris som de nog än idag inte riktigt lyckats lyfta sig ur. Det är svårt att komma ned i låga nivåer igen och det är en stor både social och ekonomisk aspekt av problemet.

Inte nog med att dessa lyxkonsumenter blir av med sina fina bilar, bankerna riskerar få problem med var de ska göra av sina stora bestånd av lyxbilar (som de återtagit från låntagare som inte kan återbetala sina lån) och ett kraftigt sjunkande skatteunderlag, landet kommer helt enkelt gå i konkurs. NEJ! säger du, inget land kan gå i konkurs och det är helt sant, men, ett land kan få slut på pengar och det vet vi ju alla var det brukar sluta.

Lösning

Vi sitter stilla i båten och väntar tills det gungat klart, eller? Nej, det kan vi självklart inte göra. Vi måste se till att världssamfundet sluter upp och hjälper våra grannar som är i nöd. Sverige är, tro det eller ej, ganska välmående ekonomiskt. Vi har reserver, vi har en, relativt, liten stadsskuld och kan således låna ut pengar till våra väl behövande grannar. Observera nu att det inte rör sig om något slags bistånd eller någon gåva, detta är pengar som ska lånas ut mot en marknadsmässig ränta och en riskpremie där de baltiska staterna går in som garanter för lånet. Med dessa pengar måste sedan dessa tre länder fokusera på G. G? Ja, G, statlig konsumtion. Man måste utbilda, bygga ut infrastruktur och se till att staten är den som går i bräschen för att konsumera och därigenom skapar förutsättningar för att företag startas, förutsättningar för folket att vidareutbilda sig och förutsättningar för folk att överleva även en tid i arbetslöshet då den uppstår.

Slutsats

Baltikum som egna stater upplever sin första riktigt stora finanskris som suveräna stater sedan frigörelsen i början av 1990 talet. Dessa ekonomier behöver stötar för att bli stabila men dessa stötar får inte göra punktering på ekonomierna på kuppen (om det inte redan hänt) och vi måste med samlade krafter se till att de får hjälp. De måste genom statlig konsumtion stimulera landet, dess företag och viljan hos folk att återigen börja handla för att ekonomin skall komma igång. Hjulen måste börja rulla igen!

Efter att idag har diskuterat spel-teori (nej, vi pratade varken om trisslotter eller V75), frihandel, amerikansk politik och behavioral economics i tre timmar med Dr. Mark Ahlseen från Bethany College inser man hur ekonomin och politiken sällan drar jämt. Vetenskapen ekonomi har sina fasta modeller som är ganska självförklarande, följ dem och du har en ganska väl fungerande ekonomi. Visserligen, vi har marknadens misslyckanden osv. men en marknad som sådan, utan girighet, utan klantarslen osv. skulle utan politikens inverkan förmodligen sköta sig själv väldigt bra.

Så f*n heller att den skulle tänker många, se finanskrisen vi är mitt upp i. Jo säger jag, det är inte ekonomins fel. Felet ligger i girigbukar och politiker som vill väl – i alla fall väl enligt sitt sätt att definiera saken. Orsaken till nuvarande finanskris ligger inte i nyligen förd politik, nuvarande Bush-administration har till och med försökt att begränsa den utlåning som lett till dagens problem men det har demokraterna effektivt satt stopp för, läs Charlie Weimers artikel Vem ska vi skylla den amerikanska finanskrisen på? om du vill få en inkörsport till vidare efterforskningar i ämnet. Hur kommer detta gå om det nu blir en demokrat som president? Då kommer demokraterna ha hela makten i USA närmaste fyra åren. Man får då alltså en demokrat, Barack Obama som är starkt emot globalisering, NAFTA, allmän frihandel osv. Detta skulle vara katastrof! Missförstå mig inte nu dock, jag förespråkar ej heller John McCain och det största problemet med honom är hans val av vice president kandidat, Sarah Pahlin. Sarah Pahlin är starkt religiös och den bild hon gett av sig själv kommer leda till en tillbakagång i det idag ganska sekulariserade USA. Av detta kan man inte annat än dra slutsatsen att amerikanarna har att välja på pest eller kolera – tragiskt. Det är skönt att man inte är röstberättigad.

Nej, Obama vid styret skulle nog ställa till problem då man garanterat kommer införa begränsningar i internationella handeln, frihandel är en av de viktigaste komponenterna i en blomstrande ekonomi.

Herr McCain skulle nog vara ett strå vassare, men hans val av vice presidentkandidat fäller honom per automatik och gör även honom ovalbar, ledsamt.

Spännande att se hur ekonomin kommer utvecklas kommande år. Utan USA som en stark aktör i den globaliserade ekonomi vi lever i idag kommer kartan ritas om – och det drastiskt!

Skulle finanskrisen smittat eller kontaminerat biologiska varelser hade vi varit döda för längesedan, haven hade varit förångade och Tellus hade förmodligen explorat och alla spår av jorden hade varit utraderade. Depressionen á la 30 tal, trodde du att du skulle få vara värst va? Haha nejdå, det har finanstoppar, politiker och inte minst republikaner sett till att fixa nu.

Den här blogen är politiskt obunden och politik ska inte florera här, men, då ekonomi och politik går hand i hand är det svårt att alltid skilja dem åt, speciellt i fallet i den artikel jag just länkade till.

Vi såg under dagen idag groteska nedgångar på börser både i Europa och Asien, men även USA sprang på bra nedför. Men imorgon kommer vi nog titta tillbaka på dagen idag och tycka det var milt. Pia Gripenberg skriver på dn.se:

Och där skickade 228 amerikanska politikerna en ny brandfackla rakt in i den finansiella härdsmältan. Politikerna är uppenbarligen mer måna om sin egen framtid än världens.

Ja, det är precis vad de gjorde. Inte nog med att krisen nu spritt sig till Europa, den tar inte slut heller. Som de flesta nog vet idag är världsekonomin väldigt förenklat som ett korthus, faller en bank så faller alla. Njea, så enkelt är det ju inte men principen är sådan. Allt hänger ihop. Nu har republikanerna dessutom sett till att än fler amerikaner kommer gå arbetslösa, huslösa och hamna i en säker misär – Bra jobbat gubbar!

Nu faller lotten på Henry Paulson att för fjärde gången (om jag räknat rätt) lansera ett “räddningspaket” vilket förmodligen inte alls kan påminna om det han lagt tre gånger tidigare. Hur fort kommer det gå? Ja, när problemen är av digniteten 700 miljarder dollar plockar man inte bara fram ett nytt förslag ur rockärmen och frågar “blir det här bättre då?”.

Nej, det här garanterar nog att vi kommer se fler banker och institut falla = fler förlorar sina jobb och vi kommer se konkurser på löpande band kommande år.

Man säger att krisen inte spritt sig till Sverige, att vi står starka och att banker inte kommer falla och det vore rimligt att påstå – om vi hade levt i en isolerad värld. Det finns dock inget som heter “Svensk ekonomi”. Visst, vi kan studera Sveriges ekonomi ur ett makroperspektiv och konstatera väldigt mycket, men till syvende och sist så är det så att Svensk ekonomi är beroende av resten av världsekonomin. Det såg vi inte minst bevis på idag då Riksbanken gick ut och pumpade in 30 miljarder US dollar för att man behöver fylla på systemen med likvider.

Vidare skriver Pia Gripenberg på dn.se:

För politikerna i representanthuset är nu på väg hem till sina egna delstater där de ska kampanja för att bli återvalda. En del lär nog med stolthet säga att “Jag såg till att inte 700 miljarder dollar av era hårt skattade pengar slösades bort på finansmatadorerna på Wall Street”.

I princip har de rätt. Men när priset är arbetslöshet, räntehöjningar och nya bankkrascher i många fler länder än USA, är det alltför högt.

Detta är precis vad jag också tror att dessa politiker kommer göra, men det ironiska i det hela är att de lika gärna skulle kunna argumentera såhär:

“Jag såg till att just Ditt företag gick omkull eftersom Du inte fick någon kredit av banken för att fortsätta dagliga driften av Ditt fåmansföretag”

Eller

“Jag såg till att Ni blev arbetslösa för att det företag ni jobbar på inte längre kunde få lösa något röreselkapital”

Grattis, det är starkt jobbat, verkligen något att vara stolt över!

Ja, människor i flock beter sig sällan rationellt. Enskilda människor beter sig allt som oftast mycket rationellt och korrekt, men i grupp är det motsatsen. Jag hoppas dock att detta kommer bli ett undantag. Att amerikanska folket inser vad som hänt, att de, oavsett partifärg, som röstat ned förslaget gjort främst amerikanska folket, men även resten av världen, en stor björntjänst.

Bra jobbat gubbar!

Jippiiiee! Största börsfesten sedan 1998. Folk skriker och hoppar av glädje men här och nu tänker jag totalt såga dina förhoppningar om att vi sett börsen vända och att världsekonomins alla problem är lösta. För vad är det vi har sett? Ja, inte är det då lösningen på några finansiella problem i alla fall.

På Affärsvärldens hemsida kunde vi i fredags läsa att vi haft en måttlig börsvecka (Superhausse på börsen), +0,5% totalt om man räknar måndag till fredag. Bara här sviktar vår glädje. Det andra som oroar är att man i USA förbjudit blankning i 799 finansiella aktier. Detta är ju ett klart hindrande av marknaden som mycket väl kan ses som positivt då negativ spekulation inte kommer ske alls i samma utsträckning. Vi kommer heller inte se ett överdrivet dåligt förtroende för dessa institutioner genom kursdumpningar. Men, det är ett marknadshinder som generellt skulle kunna anses vara oroande. Vidare spekulerar analytiker i att detta kommer ge effekter på upp till en vecka, max. Detta skulle för övrigt kunna ge något lustiga effekter på andra marknader där man inte satt in dessa typer av handelshinder. Hedgefonder t.ex. kommer ju söka sig till andra marknader för att kunna fortsätta sin handel.

Men, vaför är då inte detta lösningen från ovan som vi väntat på? Jo, USA har idag en växande statsskuld, 60.8% av GDP (BNP) (2007 est.), i och med övertagandet av Freddie Mac och Fannie Mae blev inte denna direkt mindre. Detta kombinerat med ett mycket stort bytesbalansunderskott, $738.6 billion (2007 est.), är direkt förödande för (den före detta?) världsekonomins nav.

Kommer inte en förändring till stånd kommer heller inte världsekonomin att förbättras. Frågan är vad presidentvalet kommer ge. Oavsett tillträdande president får denne en mycket stor utmaning att ta tag i och jag kan inte annat än önska denne lycka till, jag är glad att det inte är jag som kommer ta mig an utmaningen.

Sedan det sist var någon aktivitet på denna blog har det hänt mycket. Vi har sett Lehman Brothers, en av de största finansieringsinstituten slås i spillror. Vi har fått se ett institut med många års historia, närmare bestämt 158 års historia gå under. Gamle Henry Lehman, från Rimpar i Kungadömet Bavaria vänder sig nog i graven när han ser hur hans och broderns livsverk störtat och inte kunnat räddas.

Hur får detta verkningar i resten av världen? Ja, vad vi ser nu kan vara första kortet i ett korthus som rasat, har vi otur nu går det fort utför, även om den risken bör anses vara liten. På di.se skriver man “Swedbank har miljarder hos Lehman“. Man anser dock att säkerheten i att få tillbaka pengarna är mycket stor och ser således ingen orsak till att skriva ned sina tillgångar.

Samtidigt som denna soppa kokar har Barclays gått ut och sagt att man eventuellt kommer göra en kovändning för att försöka rädda delar utav Lehman. Det lär vara mellan 8-10 000 personer som Brittiska Barclays är intresserade av att ta över enligt Affärsvärlden.

Bara för att krydda den soppa som redan smakar surare än surt och är det ruggigaste av moln vi sett på länge så har det även kommit ut att försäkringsbolaget AIG har stora problem och fått sänkt kreditvärdighet vilket kan komma att riskera deras möjligheter att få tillskjutet kapital för att hålla sig över ytan.

Tar man sig en titt på di.se idag ser man negativismen flöda. Spännande att se hur länge krisen varar, när vi kommer se de riktiga tecknen på en vändning och vad som då kommer, jag är på helspänn!

Nu var det inte fest och lekar jag tänkte på när jag satte rubriken, även om nog en och annan gör den associationen. Jag började mer tänka på vad helgens besked från USA:s finansminister, Henry Paulsson, kan komma att innebära för USA som land och dess aktieägare. Jag har lyckats komma fram till i alla fall några slutsatser, inte minst med hjälp utav lite artiklar.

I Affärsvärldens artikel “Jag hade inget val” konstaterar Henry Paulson att han just inte hade något val. Nu kan jag inte helt och hållet prata för det amerikanska bankväsendet men, i Sverige är Riksbanken, RB, en garant för att banker inte går i konkurs. Detta är viktigt då en bankkonkurs skulle leda till förödande konsekvenser. Interbanklån (lån mellan banker, ofta på mycket kort tid) kan fås även från RB även om det brukar vara sista orten att fråga då man lånar ut till en hög ränta i jämförelse med “marknadsbankernas” räntor.

Jag vågar utan vidare påstå att amerikanska systemet i alla fall i grova drag påminner om det Svenska. Nu har man också, om vi ska dra fler paralleller med Sverige, fått problem med Freddie Mac och Fannie Mae, se gårdagens inlägg. Detta är att jämföra med om SBAB skulle gå i konkurs i Sverige.

Men, vad kommer hända nu då? På dagens industri kan vi läsa följande tråkiga (för aktieägarnas del) nyheter

När Freddie Mac-aktien började handlas på Frankfurtbörsen på måndagsförmiddagen raderades 51 procent av aktiens värde ut jämfört med kursen i fredags.

Aktieägarna, som får ta den första stora smällen när staten går in som majoritetsägare i de båda krisdrabbade bolåneinstituten, hamnar dessutom längst ned på listan över fordringsägare vid eventuell konkurs.

Så alltså inte nog med att man har fått en kurs som gör aktierna lika mycket som papperet det är tryckta på (nej aktier är sällan utgivna i form av papper idag, men liknelsen är talande), aktieägarna hamnar dessutom längst ned på fordringsägarlistan. Man kan alltså dra slutsatsen att de som idag har aktier i ett av dessa två bolag så gott som kan räkna sina pengar som förlorade.

Man ska dock inte tro att denna sub-prime kris nu är löst och att det blev så pass “billigt” som att det endast är aktieägarna som betalar företagen ur krisen.

Prislappen beror på hur de båda bolåneinstituten utvecklas under statlig kontroll. Enligt beräkningar från i juli kan det i slutändan handla om en nota på 25 miljarder dollar för amerikanska skattebetalare.

Men det finns potential till betydligt större belopp.

Detta gör ju alltså att aktieägarna kommer få betala dubbelt upp för denna kris. Dels genom de förluster man gör genom papperen men också i form av skattebetalare.

Jag tänker inte raljera över USA:s kontrollmekanismer och regelverk, men man kan ju ändå fundera på om de överhuvudtaget har hört talas om bankkrisen i Sverige 1990 – 1994 där staten fick gå in i bankvärlden med mångmiljardbelopp för att se till att den skulle hålla sig över vattenytan.

Nu när vi så gott som ser en repris i väst får vi väl hoppas att de ändå lär sig något och ser till att motsvarande aldrig mer uppstår inom deras gränser.

Den ekonomiska avgrunden verkar börja vända. Vi har sett groteskt låg dollar, kriser på den finansiella marknaden och andra mycket oroväckande indicier som gör att man starkt ifrågasatt hur djup krisen faktiskt är. Mastodonter som Warren Buffet har gått ut och sagt att vi mycket väl kan komma att se än djupare kriser och man har till och med i vissa sammanhang sagt att depressionen runt 1930 kan komma att matchas. Då såg vi bland annat en arbetslöshet i USA på runt 25% vilket ju säger sig själv att det är extremt!

Vidare så fick vi idag reda på att USA:s regering tar över bolåneinstituten Freddie Mac Fannie Mae vilket garanterar att bolånekrisen inte kommer fördjupas allt för mycket utöver den skada som redan har skett.

USA:s regering tar kontroll över de krisdrabbade bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac. Genom att plöja ner 100 miljarder dollar i instituten hoppas finansministern skydda skattebetalarna mot bolånekrisen.

Detta måste nog ändå ses som en bland få riktigt goda nyheter i den annars ack så negativa ström av nyheter som når oss varje dag. Visserligen har jag inte nämnt något om dessa instituts aktiekurser vilka ju självklart är en ren katastrof. Freddie står idag i runt 5,10 USD/aktie vilket inte kan anses som något alls i jämförelse mot strax över 60 USD/aktie sommaren 2007. Ungefär samma scenario gäller för Fannie Mae.

Nu får vi bara hoppas på att dessa positiva ageranden och signaler sprider sig fort och leder till just positiva tendenser på marknaden.