chamoto.se

Idag kan vi läsa i en undersökning av DN att privatdrivna sjukhus är vinstdrivande och att dessa vinster slussas ur landet för att sättas in i så kallade “skatteparadis”. Lars Ohly kallar detta i samma tidning för rofferi och Göran Hägglund kontrar med att säga att det är ett bevis för att det går att effektivisera den offentligt ägda sjukvården och Hägglund har en mycket viktig poäng där.

Hägglund pekar på en viktig aspekt i det system vi har idag. Offentligt ägda institutioner brukar uppseendeväckande ofta “slösa” med de medel man har tillhanda, detta bevisas utav att både friskolor och privatdrivna sjukhus idag går med vinst – vilket är naturligt, kommersiellt drivna institutioner skall generera vinst, annars kommer det inte finnas något intresse i att driva dessa.

Det djupare rotade problemet, att offentliga instanser slösar med medel tror jag är svårt att komma från. Staten är sällan eller aldrig en bra entreprenör.

Av dessa slutsatser kan man dra en enda korrekt slutsats, all offentlig verksamhet som ämnar att på något sätt sälja tjänster eller produkter till kunder, brukare, klienter eller vad man vill kalla dem borde upphandlas. Beakta följande räkneexempel:

Stockholms läns landsting driver ett sjukhus för 1 miljard kronor om året och entreprenör A kommer och säger, jag kan driva samma verksamhet som ni gör men 10% billigare och samtidigt få en avkastning årligen om 2,5% vad är då lämpligast?

1. Att säga nej och låta landstinget fortsätta driva en verksamhet som kostar dem 1 miljard kronor extra under en 10 års period

2. Att säga bra, vi köper tjänsten för 900 miljoner kronor årligen och sparar in 1 miljard kronor per 10 årsperiod

Problemet är enkelt helt plötsligt, upphandla all denna verksamhet då den går att få billigare från privata sektorn än från den offentliga, det finns ju ändå inget egenintresse  i att det offentliga driver denna verksamhet så länge det offentliga erbjuder tjänsterna.

Katolska kyrkan misstänker satanister för utlåning

Det som ibland kallas historiens största svindleri någonsin har nått vägs ändå, Bernard Madoff är dömd till maxstraffet 150 års fängelse. Madoff har svindlat andra investerare på oräkneliga miljarder dollar. Han sa tidigare idag

- Jag efterlämnar ett arv av skam till min familj. Jag är ansvarig för en stor mängd lidande och smärta. Jag lever i plåga, sade han

Fler svindelrier i finansvärlden som kan vara intressansta att titta på är Enron, Trustorskandalen och Barings Leeson.

Så var det dags då, Lars Ohly har talat på Almedalsveckan och på svt.se är rubriken “V vill ha mer staligt ägande i banker“. Lars Olyckan Ohly vill att staten skall utöka sitt inflytande i Nordea samt att man skall utöka SBAB:s verksamhet till att även inkludera bankverksamhet i större grad än idag. Vänsterpartiet talar om kapitalismens kris och att statligt ägande skall vara bra för att förhindra framtida bankkriser och problem.

Lars Ohly, låt mig avslöja en sak för dig, att öka det statliga inflytandet i banker för att motverka finanskriser och problem på den marknaden är precis lika effektivt som att utöka det statliga inflytandet i SMHI för att motverka fler naturkatastofer. Jag är ledsen om jag just gjorde dig förvånad men sån är verkligheten.

Så, nu när vi rätat ut lite frågetecken kan vi ju toppa med ett citat från den vise moderaten Gunnar Axén som säger

Det de föreslår är ju gammal traditionell vänsterpartistisk eller kommunistisk politik, det vill säga förstatligande av banker, mera planekonomi på bostadsmarknaden osv. Man visar att man inte har lärt sig någonting av historien vilket är förvånansvärt, att man inte har någon som helst förmåga att förnya sig inom vänstern.

Som tur är får Axén medhåll från både miljöpartistiskt håll likväl som från socialdemokratiskt håll vilket vi får tacka så mycket för.

Miljöpartisten Mikaela Vatersson säger att när man går in med statligt ägande i en bank skall det vara kortsiktigt för att rädda situationen men inte för att ha ett långsiktigt ägande, precis som alliansen har gjort idag.

Så, låt nu inte kommunisterna slösa skattemedel på att gå in i mer företag för att pilla runt på marknaden. Låt marknaden sköta sig själv och se till att rätt förutsättningar och regelverk finns för att marknaden skall fungera bra. Politiker är inte företagare och skall då heller inte hålla på med företagande, så enkelt är det.

Gerald Celente säger sig se en dyster framtid, tredubblad arbetslöshet från dagens nivåer, vilket i USA skulle vara runt 30%, skatteuppror och spökgallerior. Orsaken påstår han är att vi idag äger våra bostäder i långt mycket högre grad än man gjorde vid 3o-tales depression och att vi idag har kreditkort, detta är väl egentligen bara en bråkdel av alla faktorer.

Gerlad Celente skulle man kunna avfärda som en galning men hans siande har tidigare varit kusligt korrekt, Svarta Måndagen 1987 och Sovjets fall bara för att nämna två korrekta “profetior”.

Så, om Gerald Celente har rätt kommer USA:s ekonomiska system haverera runt 2012 vilket enligt honom också kommer vara det år vi ser ett trepartisystem i längre utstäckning än vad vi ser idag.

Det är kusliga prognoser och vi får hoppas han är fel ute. Men samtidigt är ekonomin trängd idag och man kan ju knappast påstå att det ser vidare ljust ut.

Politikerveckan i Almedalen har idag börjat och jag hoppas på många utspel om den ekonomiska politiken i 7 dagar frammåt. Titta in på almedalsveckan.se för mer info och program.

Yes, nu är blogen uppe i en ny, fräsch och helt uppdaterad version som synes. Från och med nu kommer också fokus återgå till de mer ekonomiska inläggen. Inte minst då juletid är en ganska bra indikator på hur ekonomin hos privatpersoner faktiskt ser ut. Läs, njut och kommentera.

Sedan det sist var någon aktivitet på denna blog har det hänt mycket. Vi har sett Lehman Brothers, en av de största finansieringsinstituten slås i spillror. Vi har fått se ett institut med många års historia, närmare bestämt 158 års historia gå under. Gamle Henry Lehman, från Rimpar i Kungadömet Bavaria vänder sig nog i graven när han ser hur hans och broderns livsverk störtat och inte kunnat räddas.

Hur får detta verkningar i resten av världen? Ja, vad vi ser nu kan vara första kortet i ett korthus som rasat, har vi otur nu går det fort utför, även om den risken bör anses vara liten. På di.se skriver man “Swedbank har miljarder hos Lehman“. Man anser dock att säkerheten i att få tillbaka pengarna är mycket stor och ser således ingen orsak till att skriva ned sina tillgångar.

Samtidigt som denna soppa kokar har Barclays gått ut och sagt att man eventuellt kommer göra en kovändning för att försöka rädda delar utav Lehman. Det lär vara mellan 8-10 000 personer som Brittiska Barclays är intresserade av att ta över enligt Affärsvärlden.

Bara för att krydda den soppa som redan smakar surare än surt och är det ruggigaste av moln vi sett på länge så har det även kommit ut att försäkringsbolaget AIG har stora problem och fått sänkt kreditvärdighet vilket kan komma att riskera deras möjligheter att få tillskjutet kapital för att hålla sig över ytan.

Tar man sig en titt på di.se idag ser man negativismen flöda. Spännande att se hur länge krisen varar, när vi kommer se de riktiga tecknen på en vändning och vad som då kommer, jag är på helspänn!

Nu var det inte fest och lekar jag tänkte på när jag satte rubriken, även om nog en och annan gör den associationen. Jag började mer tänka på vad helgens besked från USA:s finansminister, Henry Paulsson, kan komma att innebära för USA som land och dess aktieägare. Jag har lyckats komma fram till i alla fall några slutsatser, inte minst med hjälp utav lite artiklar.

I Affärsvärldens artikel “Jag hade inget val” konstaterar Henry Paulson att han just inte hade något val. Nu kan jag inte helt och hållet prata för det amerikanska bankväsendet men, i Sverige är Riksbanken, RB, en garant för att banker inte går i konkurs. Detta är viktigt då en bankkonkurs skulle leda till förödande konsekvenser. Interbanklån (lån mellan banker, ofta på mycket kort tid) kan fås även från RB även om det brukar vara sista orten att fråga då man lånar ut till en hög ränta i jämförelse med “marknadsbankernas” räntor.

Jag vågar utan vidare påstå att amerikanska systemet i alla fall i grova drag påminner om det Svenska. Nu har man också, om vi ska dra fler paralleller med Sverige, fått problem med Freddie Mac och Fannie Mae, se gårdagens inlägg. Detta är att jämföra med om SBAB skulle gå i konkurs i Sverige.

Men, vad kommer hända nu då? På dagens industri kan vi läsa följande tråkiga (för aktieägarnas del) nyheter

När Freddie Mac-aktien började handlas på Frankfurtbörsen på måndagsförmiddagen raderades 51 procent av aktiens värde ut jämfört med kursen i fredags.

Aktieägarna, som får ta den första stora smällen när staten går in som majoritetsägare i de båda krisdrabbade bolåneinstituten, hamnar dessutom längst ned på listan över fordringsägare vid eventuell konkurs.

Så alltså inte nog med att man har fått en kurs som gör aktierna lika mycket som papperet det är tryckta på (nej aktier är sällan utgivna i form av papper idag, men liknelsen är talande), aktieägarna hamnar dessutom längst ned på fordringsägarlistan. Man kan alltså dra slutsatsen att de som idag har aktier i ett av dessa två bolag så gott som kan räkna sina pengar som förlorade.

Man ska dock inte tro att denna sub-prime kris nu är löst och att det blev så pass “billigt” som att det endast är aktieägarna som betalar företagen ur krisen.

Prislappen beror på hur de båda bolåneinstituten utvecklas under statlig kontroll. Enligt beräkningar från i juli kan det i slutändan handla om en nota på 25 miljarder dollar för amerikanska skattebetalare.

Men det finns potential till betydligt större belopp.

Detta gör ju alltså att aktieägarna kommer få betala dubbelt upp för denna kris. Dels genom de förluster man gör genom papperen men också i form av skattebetalare.

Jag tänker inte raljera över USA:s kontrollmekanismer och regelverk, men man kan ju ändå fundera på om de överhuvudtaget har hört talas om bankkrisen i Sverige 1990 – 1994 där staten fick gå in i bankvärlden med mångmiljardbelopp för att se till att den skulle hålla sig över vattenytan.

Nu när vi så gott som ser en repris i väst får vi väl hoppas att de ändå lär sig något och ser till att motsvarande aldrig mer uppstår inom deras gränser.

Efter att jag i förrgår skrev inlägget Utländskt ägande i Svenska bolag där jag konstaterade att det verkar finnas att stort intresse från Norkst håll att börja köpa in sig i, eller helt enkelt köpa upp, Svenska bolag börjar jag nu få andra tankar.

Efter att ha läst om Kjell Aleklett i DI, som är fysikprofessor vid Uppsala universitet och känd peak oil-förespråkare, funderar man lite på hur Norrmännen tänkte egentligen? Tydligen har man haft en av de mest aggresiva olje-policies i världen. Man har snabbt och i stora volymer pumpat upp olja och därmed sålt den till alldeles för låga priser. Man har alltså inte lämnat några orörda fält åt senare generationer att ta upp. Kjell Aleklett säger i artikeln i dagens industri att Norge runt 2030 inte kommer kunna producera mer olja än man själv förbrukar. Detta leder också till stora konsekvenser för Sverige då vi importerar majoriteten av vår olja från just Norge.

Norges taktik har varit att pumpa upp oljan, sälja den och sedan sätta in pengarna i oljefonder. Man har utgått från att detta skall ge bättre avkastning än att spara delar av oljan för senare upp-pumpning. Detta kan dock ses som en direkt felaktig taktik. Titta vi på priset, fem och ett år tillbaka samt en månad ser vi hur fel man verkligen gjort.

(Samtliga diagram från http://www.oil-price.net/)

Tittar vi på övre diagrammet som täcker perioden augusti 2005 till idag ser vi hur vi haft en uppgående trend, vidare ser vi hur vi fått en klar topp och sedan en naturlig följd, en nedgång. Som högst var priset uppe i lite över USD 145. Alltså har man sålt under en period när priset varit på uppgång. Hade man istället valt att dra ut lite på upp-pumpningen skulle man ha kunnat sälja mer under toppen, för att sedan vänta ut ytterliggare en vändning då oljan kommer bli än dyrare. I och med att tillgången minskar kommer ju självklart också priset gå upp, inte minst för att efterfrågan ökar konstant.

Nej, det är lätt att vara klok såhär i efterhand, speciellt när man sitter med facit i hand. Men, detta hade man nog kunnat räkna ut om man funderat lite, varför inte norrmänen attackerat detta “problem” från början på ett lite annorlunda sätt för att garantera sina olje-tillgångar vet jag inte, men, de är både smarta och rika. Så även om de kunnat göra “mer rätt”, så har de ju inte gjort fel, hur skulle de då hamnat i den trevliga situation de har idag?