chamoto.se

Jag fick äran att bli utbjuden till de Värmländska skogarna för att där se en uppsättning utav  Otfried Preußlers Krabat vid Isgårds hästteater. Krabat är en tysk saga som först lär ha givits ut 1971 på Arena verlag.

Denna tyska saga är från början en barnsaga med mystiska och magiska inslag. Denna mystik lyckas man förmedla alldeles förträffligt genom ljud och ljus. Man arbetade mycket med musik, ljus och andra effekter för att få oss i publiken att hela tiden vara á jour och ha intresset på topp.

Kort kan man beskriva handlingen som så att Krabat, en ung kille får ett jobb vid kvarnen, denna kvarnen styrs av Mästaren som där är enväldig härskare – han bestämmer vilka som ska få leva och vilka som inte ska få leva. Vid denna kvarn tvingas alla jobba och slita hela tiden, det är knappt att det finns tid för dem att sova. Men, det finns en möjlighet för Krabat att bli fri, genom att hitta den äkta kärleken.

Teater Mimulus och Isgårds hästteater flätar snyggt ihop uppsättningen genom snygga effekter, bra skådespel och inte minst, välagerande djur på scen(!). Tyvärr lär den sista visningen vara genomförd och således kan man inte längre se denna pjäs i år. Men, man lär gå i funderingar runt att sätta upp samma pjäs om ett år men då i en mer avancerad version vilket jag ser fram emot starkt.

Vad var då minus med denna pjäs? Ja, vissa bitar om än små, var svåra att faktiskt förstå. En del symbolik kom fram först efter att man läst programmet och diskuterat med en av skådespelarna. Men, detta kan ju också förklaras med att man på två timmar kan få lite svårt att skildra en bok som i original gavs ut med 252 sidor. Man hade också i akt två stora problem med tekniken då ljudet bitvis vandrade mellan kanalerna. Sedan gav huvudrollens mikrofon upp vilket även det irriterade. Krabat, Benjamin Lindén, tog dock i för att kompensera detta och man hörde ganska väl stor del av tiden vad han sade. Detta var dock irritations moment som gjorde att fokus drogs från pjäsen till just detta helt i onödan.

Så, till syvene och sist skulle jag vilja ge pjäsen en klar 3 poängare utav 5 möjliga. Utan teknikproblem och en något klarare skildring av viss symbolik hade 5an suttit spikad, så det är var jag ser fram emot nästa år.